söndag

sara och hösten, del2

jag har en trötthetskänsla i min kropp som endast brukar existera när jag har feber och förkylningar och baciller inom räckhåll.
i och för sig vaknade jag med lite halsont igår morse. som en klump. men jag känner mig absolut inte sjuk idag. bortsett från trötthetskänslan då.

jag har, säkert sist av alla i hela världen, sett avatar nu. och den var faktiskt bra. jag har bara varit väldigt irriterad på att filmen fått all uppmärksamhet för att den kostade x antal miljarder att göra. inte har jag trott att den varit nåt att ha.
men jo. jag gillade den. håller inte med om "AAAH DET BÄSTA JAG HAR SETT". inte heller riktigt om den så klassiska "Pochahontas men med mycket bättre effekter."
jag är någonstans mitt emellan. eller så är jag inte det. haha. jag vet inte. men jag tyckte om den. tyckte att den var väldigt vacker. men fortfarande tycker jag att 500 miljoner DOLLAR är en löjlig summa. om jag hade 500 miljoner dollar skulle jag inte kasta bort dem på en film baserad på en mix av massa kända historier (bland annat pochahontas då)
och så känns det lite som att han motsäger sig själv. på något vis.
äh.
eftersom alla redan sett denna film så är det inte riktigt någon idé att skriva mycket mer om den känner jag.

annars så måste jag försöka med någonting mycket viktigt inom en inte allt för lång tid. jag håller på att tyna bort här. samtidigt som jag håller på att explodera. woah.

HÄR ÄR, del två, av bilderna från förra helgen.
Image and video hosting by TinyPic
Image and video hosting by TinyPic
Image and video hosting by TinyPic
Image and video hosting by TinyPic
Image and video hosting by TinyPic

sara och hösten

min syster är vacker hon. här är första delen av bilderna vi tog förra helgen:

Image and video hosting by TinyPic
Image and video hosting by TinyPic
Image and video hosting by TinyPic
Image and video hosting by TinyPic
Image and video hosting by TinyPic

en tesked rapsolja

det känns att hösten är här nu. i kroppen. i huvudet. lite så.
nästan alla klockorna är omställda nu. förutom min väckarklocka då. men det var smidigt att vakna halv tolv, kliva upp och titta klart på sista biten av shutter island. för att sedan inse att klockan, fortfarande, var halv tolv.
jag vill ha asabasa (louises uttryck hehe) mycket snö i vinter. så att jag kan använda mina stora feta kängor utan att se ut som en vilsen äventyrsvandrare.
ja. lite så.
nu ska jag se om min hårddisk är sammarbetsvillig.

onsdag

en mosad gecko

jag klarade av att skriva klart engelskan utan att ramla ur min säng av gråt och stress. jag är så himla stolt över det. helt på riktigt. för jag förstår verkligen inte vad som händer med mig. jag verkar liksom tappa all min koncentrationsförmåga mest hela tiden och bara klara av att tänka på alla saker jag måste göra och för allt i världen inte förstå hur min tid ska räcka till.
jag lyckas alltid fylla min framtid med en himla massa saker. alltid. på något vis. bra är det ibland. men nu vill jag bara få sooooova.

just nu känner jag dock för att gråta. trots färdiggörandet av engelskan.
jag vet inte riktigt varför. kan vara för att jag lyssnar på Don't Panic med Coldplay. dagens, veckans, månadens, året och livets gråtlåt.

men jag har varit på kortfilmsvining idag. kände mig kulturell och allmänbildad. uppsala internationella kortfilmfestival är grejer det.
blä blä.
nu har jag inget mer att säga. har en trötthet som börjar ta över hela min hjärnkapacitet.

måndag

mod

skrev just lite poesi va. och ni förväntas (och är tvingade) att läsa. den har till och med en liten klurig tanke bakom sig. inte varje dag något sådant sker. säg till om ni vill ha tanken förklarad. efter att ni läst alltså:

en stor pluffsig jacka
ett par skor som ständigt får
mina fötter att placera sig
lite fel och i otakt till varandra jag
vågar inte ta rulltrappan
en gång var det en kille som
fastnade med sitt skosnöre i den

på andra sidan glaset står du
och du vågar inte vinka för
du vill inte vara till besvär och jag
känner att du genast blir
till besvär jag känner
mig besvärad så jag
snubblar därifrån

den varma jackan klibbar mot min rygg
pluffsigheten blir bara tydligare ju
rödare mina kinder blir

en försenad buss och när den väl kommer
ett trappsteg som är lite för högt för
tanternas rolatorer och mina ständiga ben
en längd som inte går att namnge med
något annat än ojämn

ett fniss som inte riktigt får chansen att bubbla upp
ett skratt som ingen någonsin hört
tiotusen ord som säkert
någon annan redan sagt
inte riktigt någon mening med att säga dem då

konstig och ganska tyst men ändå
utan något direkt att kalla mig
står jag här försöker inse vad mina
blinkande ögon har uppenbarande framför sig
kanske
klev av vid fel hållplats
glömde bort att titta upp ur
artikeln om nudlar och övergångsställen

övergångsstället
mitt framför mina konstigt riktade fötter har
trafikljus som blinkar grönt och
jag står kvar
där på andra sidan
bakom ännu en glasruta står du
du lyfter armen
vågar självklart inte riktigt vinka

jag blinkar
känner hur snoret sakta tar sig ut genom min näsa
vill droppa på min halsduk som vatten ut
ur en läckande kran
varför ska det vara just nu?

snabbt
en jackärm genom hela mitt ansikte
en stor pluffsig jackärm och för någon entaka
hundradels sekund blir allt alldeles varmt och mörkt och
det enda jag kan se
min egna andedräkt

snabbt
med jackärmen inte längre för mitt ansikte
inte hann du väl se?

ditt glada ansikte
några bussars reflektioner i glaset och
din tydliga arm som
rör sig från ena sidan till den andra
i luften som att
den dansar sin egen ensamma dans

den sticksiga kalla luften i min numera osnoriga näsa och
tanken på skosnöret i rulltrappan
faran som aldrig går över
jag tror du vinkar men jag
vinkar inte tillbaka

vill inte
vara kvar på min ensamma hala fläck
trafikljuset som lyser rött
övergångsstället som en utplattad zebra
mina pluffsiga fötter
som plötsligt
trots det röda ljuset.
den hala marken.
den obekvämt pluffsiga jackan.
rör sig framåt.

20:20 (fast fjorton minuter senare)

jag har en magiskt kraft. kan känna på mig när pluggandet bara fastnar i halsen och inte alls vill te sig och bli till några nya kunskaper. kan märka när jag likt förbenat bara kommer sitta och glo in i väggen, pilla mig mellan tårna, fläta luggen, sticka ett varv på mina blivande sockor, göra kullerbyttor på mitt sovrumsgolv eller äta en macka eller två ISTÄLLET för att faktiskt sätta mig och läsa igenom de där små fjuttiga sidorna. det är som att jag kan tänka mig göra vad som helst för att slippa plugga.
jag har lärt mig nu att känna igen mig när jag börjar titta upp i taket och räkna skuggor i stället för att läsa det jag ska. jag har lärt mig att känna igen det som ett tecken på att pluggandet inte kommer bli något pluggande. bara ett dumt bortkastande av tid. och min magiska kraft vilar på just detta. om det nu är så magiskt vet jag inte. kanske rent av dumt? men just nu är jag där i alla fall. kommer inte klara av att plugga. inte nu i denna sekund i alla fall. så jag bloggar istället. lyssnar lite på min höstlista (som har växt till sig och som ni borde lyssna på. bara att klicka)
tänker lite på att jag nog klarar mig ändå. även om jag ibland blir så arg på att allting verkar bete sig som det alltid har gjort att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen.
men då tänker jag på en annan sak sak sak som hände för några små dagar sedan som fortfarande gör mig glad och lite stolt. dock är det hemligt. fast den som frågar, den får nog veta.

dagens upptäckter:
- kylan gör att man kan gå genvägar utan att drunkna i lera
- mitt rum känns som julafton (på det bra viset)
- min kropp verkar inte ha förmågan att bygga upp muskler
- jag får ont på framsidan av mina ben (smalbenen heter det kanske) av att gå på gympa på friskis och svettis
- nybakat bröd måste ätas på hela tiden
- en helg springer snabbt förbi

nu ska jag ladda in bilder på min dator. hejsss

fredag

torktumlaren

hej. det är kväll och jag sitter framför min mammas minidator som envisas med att klicka på allting samtidigt. jag tittar ut på gatan utanför, men ser mest min egna spegelbild i fönstret. jag är glad för att jag har fått solljus både idag och igår. jag är lite som att någon har lagt mig i en torktumlare på högsta effekt. lite skakig. med en svag huvudvärk som försöker ta sig fram. det tänker jag inte låta den göra. jag tänker gå och lägga mig nu. strunta i torktumlandet och i att mitt rum (nu igen) ser ut som en enda stor torktumlarröra.
torktumlarpussar på er. och godnatt.

onsdag

hösttröst någon?

jag saknar solen. har inte sett den sen i söndags. vaknar numera efter solen, och som lite extra höstmörker på detta har det mesregnat och varit alldeles grått de senaste dagarna.
jag fick ett mejl från blogg.se om en lista på sju grejer man skulle göra nu för att slippa höstdepressioner. finns att läsa HÄR
inte helt dumt i huvet ändå. och bloggägaren har en lite för lång pannlugg och ser glad ut. inte helt dumt i huvet det heller.
jag tänker på vad jag ska ta mig till egentligen för att orka med den här hösten. om jag själv fick bestämma helt och hållet, önska mig vad som helst,
då skulle jag önska att jag fick ledigt från skolan fram till mars och att mina klasskamrater inte skulle jobba nåt (så att jag inte kom efter alltså) och bara sitta och sakna mig hela dagarna. medan jag själv åkte till nepal och softade. eller så.
men det kan bli lite svårt.
så därför...
sju saker jag hade tänkt försöka göra för att inte glömma bort att våren faktiskt kommer och att vintern och hösten inte är dödlig. inte ens så illa faktiskt.
1. börja planera julen i tid. tänkte att jag kanske ska skaffa mig en fin liten ritbok (jag vill köpa tusen stycken olika anteckningsböcker för stunden) och komma på fina julklappar jag kan tillverka själv.
2. våga lata mig! och komma ihåg att spara tid till att bara ta det lugnt.
3. MYYYYYSA. åh. alla är så mysgalna. ska tända ettusensjuttiotre värmeljus i olika färger och dofter och lyssna på valar som sjunger i haven och titta på snyftfilmer och bara myyysa. nej tack säger jag. däremot säger jag ja tack till att titta på scrubs (eventuellt kanske någon annan tv-serie också) och äta. gärna cupcakes. det var länge sen.
4. träna! var på mitt första friskis och svettis pass sedan jag köpte gymkort igår! det var kul! och om jag ska kunna titta på tv-serier och äta måste jag ju röra lite på mig också.
5. hitta massa ny fin musik på thesixtyone.com
6. blogga mycket. kanske inte så avancerat och med massa vackra bilder. eller kanske det om jag har några. men främst ordbajsa min blogg alldeles brun. det tror jag kan vara bra.
7. BLI KÄR. haha. underbar sak att lova sig själv. men att vara kär på hösten är inte alls så illa. räddar en liksom. och med detta löfte avslutar jag nu. hejdå!

(haha. bra att jag lyckades skriva lika många saker som hon den där bloggaren också. lite som att jag vill vara som hon. ja ja.)

måndag

fläskläpp

dagen blev lite så som jag fasade för igår kväll när jag somnade så överlycklig som en människa kan vara. det tar på krafterna att vara sådär glad. och dagen idag har blivit helt hjälplös och ynklig. känner mig stressad men också alldeles för matt för att orka tänka på det. så jag ställer in mig på repressionmode. förtränger allt jag borde göra och sitter på mitt rum och försöker låta bli att frysa istället.

annars så känner jag mig lite lagom bortglömd bland utlandsresor, huvudvärkar, hemtentor, pojkvänner, läxor, datorbatterier, affärsplaner, studentkryssningar, halloweenkonserter, lan, utgångar, pendeltåg och matsalsbord.

och allra mest glömmer jag bort mig själv. och det faktum att jag inte är någon himla supermänniska som klarar av att göra tjugohundratrettiotre saker i veckan utan att få somna i soffan någon eftermiddag ibland eller sitta instängd på mitt rum och vägra prata med mina föräldrar. jag måste verkligen lära mig detta. speciellt måste jag lära mig att inte bli så himla tokig när jag är GLAAAD och planera in tusen nya saker. men det är på väg. har tackat nej till att åka till stockholm i helgen. bra det i alla fall.

söndag

fru mustasch

och härmed vill jag presentera det häftigaste bilden på mig genom alla världars historier. det var natt. det var lördag. det var kalas. och så var det två killar med en lösmustasch. en lösmustasch som jag dansade fram och tog slag på.
dock vad min haka har för sig på bilden vet jag inte. den kanske ropar på ett gympass? försöker ta över bilden? eller helt enkelt bara blottar sig? INTE riktigt okej i alla fall.
Image and video hosting by TinyPic

OOH IT'S GETTING COLDER. THE LEAVES ARE FALLING.

på tal om tid så lyckades min hjärna komma på den smarta idén att jag skulle ta bussen in till stan som gick samtidigt som gympapasset skulle börja. och detta insåg jag tio minuter innan den bussen jag egentligen borde tagit skulle gått. och då skulle jag ha gått för fem minuter sedan. så idag får det bli jogging i stället. hemma på björklingsk mark. sparar tid på det viset. och hösten är väldigt vacker idag.
som den även var i fredags, när vi var med klassen i stockholm. älskade 3B. vi som aldrig riktigt klarat av det här med att vara normala. <3
Image and video hosting by TinyPic
Image and video hosting by TinyPic
Image and video hosting by TinyPic
Image and video hosting by TinyPic
Image and video hosting by TinyPic
Image and video hosting by TinyPic
Image and video hosting by TinyPic

lördag

tidsmässigt

Image and video hosting by TinyPic

fattar jag ingenting. tiden är någonting som beter sig helt bångstyrigt för tillfället. om en timme borde jag vara ganska så redo för att bege mig mot uppsala. så jag borde sätta fart. nu!
denna sak ritade jag förresten i... förrgår tror jag. blev lite sisådär. men eftersom vi har vårt UF-företag på g, där vi ska sälja tröjor med tryck. tryck som jag designar. så måste jag spara det som blir bra till framtida supersnygga tröjor.
shulululu då!

tisdag

OLOndon!!!!!!

jag håller kanske på att bli lite tokig. råkar både skratta för mig själv på bussar och prata för mig själv i korridorer. är rädd för ett par ögon. men absolut inte för att de är läskiga eller så. det är bara det att de är så jädra snälla. och tittar på mig så himla snällt. och lite för länge. så lite för länge att jag hinner bli lagom nervös och flackig med blicken och skakig i händerna.
åh. nu började taio cruz sjunga om sina händer i spotify. från min otroligt blandade höstlista. allt från fin mysig gitarrpop till dynamite dunk dunk dunk innehåller den.
dynamite är den officiella londonlåten. eftersom den spelades lite då och då mest hela tiden när vi var där och dansade på engelska pubgolv.
jag orkar inte försöka beskriva hur jag känner mig för stunden. förutom rädd och lite elak.
här kommer jag och joffan, från två olika kvällar när vi hörde dynamite.
yeah yeah.
Image and video hosting by TinyPic
Image and video hosting by TinyPic

söndag

prag med hus

oj oj oj oj oj oj oj oj oj oj.
har suttit i flera timmar nu och redigerat bilder. sedan har jag slängt upp hela högen med tjeckienbilder på fejjan. bilduppladdningen där går i alla fall fort. här på bloggen går det förbövligt trögt och om jag ska ladda upp alla nittio bilder här kommer jag få sitta till morgondagen. vilket jag verkligen inte alls vill. för jag känner mig otroligt rastlös och lite ensam och i behov av att åka iväg. typ in till uppsala.
men några få kommer här:
Image and video hosting by TinyPic
Image and video hosting by TinyPic
Image and video hosting by TinyPic
Image and video hosting by TinyPic
Image and video hosting by TinyPic

5 dagar och 9 timmar

så lång tid tycker google maps att det tar att åka till indien. med bil alltså. inte så illa ändå. kanske kan övertala elin att ge mig en gratis skjuts dit. hon skjutsade trots allt hem mig från rebecka nu ikväll. och det var väl tre kilometer sisådär. så det är ungefär samma sak.
jag håller på att krypa ur mitt eget skinn. är som en orm och krälar omkring på mitt sovrumsgolv. vänder och vrider mig på grund av tröttheten. försöker ömsa bort mitt yttre mot någon byrå. lämna ett läskigt skal som liknar mig.
obehagligt det skulle vara.
jag har lite problem med att bestämma mig för att gå och lägga mig. vill inte riktigt lämna över min lördag till sömnen än. den har liksom varit så kort. eftersom jag först vaknade tolv, gick upp och åt frukost och sedan somnade i soffan och sov till fyra. hehe. det är ingen tvekan om att jag behövde en helg. en helg där jag bara kan ligga och lata mig och sedan sitta uppe till sena natten och tänka på saker som jag sagt och saker som jag gör och ögonfransar och kalas dansgolv och gitarrer och stämmor och min framtid och ensamheten och saker som krockar och på min armbåge som svider lite nu.

allra mest tänker jag dock på alla ställen som jag vill åka till. och så önskar jag mig lärdom om att sätta mitt pluggande på autopilot. fast först önskar jag mig en radar så att jag kan hitta mitt pluggande igen. vet inte vad som hänt med det. men jag vill verkligen inte mer. kanske är det det faktum att studentmössan redan är beställd och att hela mitt huvud är inställt på studenten och framtiden och absolut verkligen inte längre saker som skolan och bra betyg och avancerade uppsater.
nej fy 17!
nu kanske jag ska försöka sova lite ändå. så att min söndag har chans att bli någorlunda lång.

fredag

borsta mina tänder!

aaaaaaaaah. var längesen jag kände mig såhär trött. att ha en person från ett annat land boendes hemma hos sig är lite krävande. DOCK väldigt kul! och verkligen både en upplevelse och kunskapsgivande. men, tröttheten är det som känns tydligast just i denna morgon. och ja, det kan ju vara på grund av just det, att det är morgon.
vi var ute på pub igår! smög oss in när man egentligen var tvungen att vara 24 (fast ja, inte så mycket smygande ändå, jag visade leg i baren och inte sa han nåt om att det fattades sex år på min ålder. nepp.) vi lyssnade på livemusik och pratade med nån snubbe som hette erik som hade varit i ryssland och bråkat med kommunister på en minibuss. han berätta de mest underliga saker. men det som jag ändå tyckte var allra underligast var att han sa allt med exakt samma monotona röst.
nu sjunger de att det är dags för fredagsmys på spotify. och jag borde göra mig redo för att gå till bussen och åka till upplandsmuséet. sista dagen tjeckerna är här nu. lite konstigt ändå.

måndag

kärlek

jag känner mig så glad. känner mig lika nöjd som en katt som hittat en skål med oändligt mycket mat i, som en fyraåring på julafton, som en mormor som precis stickat klart den andra strumpan till sitt barnbarn, som en trettonåring som precis blivit bjuden på dendärsuperhäftigafestennivet, som en turist som har tur med vädret eller helt enkelt som en freja som just har varit på teater.
åh.
tjeckienutbytet ter sig. riktigt duktigt dessutom. för ja, jag var ju i prag och i zlín innan, och bodde hemma hos en tjej som heter jana. och nu är jana + de andra eleverna från tjeckien här, i sverige, och bor hemma hos oss och upptäcker uppsala. och uppsala är som mitt barn. mitt barn som jag är så otroligt stolt över. kära kära uppsala. ibland får jag för mig att jag är trött på denna stad, att jag redan sett allt och varit i varenda gränd. MEN.
icke. FÖR.
så är det bara inte, helt enkelt.

dessutom så har jag en underlig känsla i min mage. vaknade klockan tre i natt och var alldeles pigg, springig i benen och alldeles viftig i armarna. kommer på mig själv ibland med att sitta och tänka på min framtid och blir alldeles glad. jag har ingen aning varifrån denna känsla kommer. men inte är den sämre för det! jag vill löda fast denna känsla i min själ, och få den att gro fast och sedan växa och bli starkare. jag känner mig så full av talanger och kreativitet. har tuuusentals idéer som snurrar runt i mitt huvud och kittlar min hjärna. (och ja. en mening blir alltid lite äckligare när man stoppar in ordet hjärna i den, jag vet.)

tänkte bara meddela om detta. eftersom det lätt blir så att jag häver ur mig om mina små problem här oftast. i någon slags otydbar form. hoppas jag.
och så tänkte jag bara meddela om att jag kanske i första hand spenderar min tid som blir över (när jag inte är trevlig mot jana och pratar engelska och pekar på olika byggnader och träd och människor och djur och jag vet inte vad det vill säga. inte för att jag är direkt otrevlig nu, hon har gått och lagt sig.) på att sova. och på att läsa om budget. så det kanske kommer eka lite tomt här.
men icke att frukta!
som om jag någonsin kommer kunna glömma denna blogg på heltid. skulle inte tro det vaaaa.

fredag

gitarrfodral

nejmen hejmen

min hjärna är fylld av grejer och planer och tankar och damm.
har precis totalstädat mitt rum, vilket resulterade i en ny färg på min matta och återfinnandet av ett golv. förstår inte varför jag inte kan städa mitt rum förrän det ser ut som att det har varit ett smärre krig där inne.
sen ska ska jag snart sminka mig och sisådär, äta middag och sedan gå till bussen. ska nämligen först hem till amanda och sedan blir det utgång! festligt värre! har ju bara hunnit gå ut en gång i uppsala sedan jag blev arton.

nu blire tonfisk till middag! SOM JAG LÄNGTAT EFTER DENNA UNDERBARA FISK. enda sedan jag tog flyget hem från gatwick och smaskade på en tonfiskbaguette från pret har jag tjatat ständigt om tonfisk. muuums :DDDDDD

kråkor flyger långsamt

Image and video hosting by TinyPic
mitt fyrahundronde inlägg. räknat med diverse utkast också i och för sig. men fortfarande. fyrahundra. uj.
klockan är natt. jag har proppat min dag fylld till översvämningsgränsen. mestadels med viktiga möten med viktiga människor. har hunnit med att träffa både hannah, felix och carl en stund i var. har varit i skolan. har skrattat mig själv till magvärk. har fikat på cafe 018. har sjungit i några timmar. har åkt en massa buss. skrivit en massa sms. pratat spanska. har funderat på framtida resor. har ätit fyra äpplen, och x antal mackor. har hunnit rita bilden ovan. har luktat på hösten.

funderandet på framtida resor gör mig alltid så jäkla galen! det är verkligen livsfarligt att nämna en endaste liten resemöjlighet i min närvaro. mina öron snappar genast upp det, skickar vidare möjligheten till min hjärna och min hjärna börjar spinna vidare. börjar komma upp i varv. som sedan leder till en väldans hastighet och plötsligt sitter jag och tänker på oslo på natten, en lägenhet i paris, barcelona i april, amsterdams alla färger, hur billigt man kan hitta tågbiljetter till köpenhamn, hur lång tidsskillnad det är mellan sverige och indien, irlands alla gröna kullar, pubar i skottland, med mera, med mera. och sen blir jag heeelt hyper. oftast lagom till att jag klivit av bussen och kommit hem till mina två soffplacerade föräldrar. oftast lagom till att de båda är trötta och bara orkar titta på björn gustavsson och skratta åt hans peps-imitation. ofta blir det så att jag kommer hem och kastar alla mina ideer i deras gamla ansikten. i deras ansikten som inte vill slita sig från tv-skärmen och än mindre vill ändra sina uttryck. det som ett bevis på att de faktiskt inte tar in allt det där som härjar omkring i mitt huvud, mina armar, mitt hjärta. ja - i hela min artonåriga kropp.
och ja visst. de har då kanske redan upplevt allt det där. de har redan varit i nepal och fått höra hur en glad nepales berättat en historia om hur han en gång hittade en plånbok med massa pengar i, lämnade in den och sedan fick en hejdundrans hittelön. de har redan sett en ko brinna på bali. de har sprungit vilse i grekland utan att komma ihåg namnet på sitt egna hotell (i alla fall min kära mamma, som 16 år. haha!) och de har sett koblajor fastklistrade på en vägg i nåt land i asien för att bajset skulle det minsann eldas med.
MEN.
det är inte en anledning till att fortsätta titta på den där förbenade tvn istället för att slå följe med mitt armviftande och lyckomuller. för det är så det känns. allmänt. som att ingen riktigt förstår hur jag känner mig när jag känner mig så här. när jag är på översvämningsgränsen och inte vet om jag är på väg att explodera. inte heller vet om explosionen kommer arta sig i ett stort stadigt skratt eller i en liten skakig svag snyftning.
men ja. hur ska någon egentligen kunna veta sånt, som jag själv inte alls har lyckats få en grepp om? inte efter 18 år. inte efter fyrahundra inlägg. fast.

tänk så tråkigt det hade varit ändå.