"¤#%/¤)I/()=)%

jag inbillar mig som fan att världen har ramlat ihop på mig och i morgon är det bal och jag har inget självförtroende och jag känner mig inte fin och jag känner mig inte alls längre och jag stressar upp mig själv hela tiden och jag kommer dö av livshotande magsår och jag pratar strunt och jag kan inte låta bli. hata mig åt mig tack för det skulle behövas.

en bil med ett bord

det sker underliga saker i Björklinge. jag såg just en bil åka förbi här utanför med ett bord på taket. dessutom såg det ut som elins mammas bil. och ja, där tar det roliga, festliga, fnissiga och allt sånt där slut. innan det alls hunnit börja.
igår spelade vi in en film däremot! en jävligt jobbig film och här är svordommen helt tilllåten för filmen var riktigt jobbigt. jag hade 11 repliker och det var ungefär tre av dem som jag förstod. filmen är nämligen på spanska och när man ska komma ihåg repliker som
"calma señora lopez... han encontrado una marca, pronto esta capturado. Vamos a pasar tu casa con tus cosas." eller "Tranquila, la busca ya ha empezado. Va a capturar le y tu vas a is al hospital y estas bien dentro de poco." blir det lätt problem.
men det var rätt kul. i alla fall när vi var klara och satt och kollade igenom alla klippen. förutom att min hållning kunde vara mycket bättre och (USCH) att vi ska visa detta för hela spanskagruppen. hela spanskagruppen är full av främmande människor och alla har två ögon, två öron och en mun. inte bra.
Annars så ska jag skriva poesi. det är en skoluppgift som jag har längtat efter. eller längta efter skoluppgifter är inte något jag fördriver tiden med.. tro det eller ej. men OM det är någon skoluppgift jag kan längta till så är det att skriva poesi. det värsta är bara att vi har ett tema. och det temat är ett sånt tema som får en att vilja... inte skriva alls helt enkelt. vi har tema björklvallsskolan. något minne från sin tid på högstadiet.
yeah sure!
jag har börjat fundera ut något. det ska bli något om uppehållsrum, om blickar och om väsande ord och sen så tar det stopp. vi får väl se hur detta blir.

slängkramar till befolkningen som läser detta! (L)

jag avslutar med en bild på oss fina människor som var i estland

HEM HEM SORGLIGA HEM

jag har bestämt mig för att kaosblogga. lite nu och här på stunden. det blir ingen jogging idag nejnej. men dock har det hänt en hel del på sistonde.
jag har varit i estland och i estland...
- blev jag kär och slutade vara kär
- träffade jag i princip en själsfrände
- skrattade jag sådär kvävande mycket på grund av min, elins och louises matklumpighet
- uppträdde jag inför en hel skola
- var jag rättså nära döden. tyyyyyp
- pratade, tänke och drömde jag på engelska

ja. och sen så gjorde jag totalt övermycket mer och jag minns långt ifrån allt. dessutom har estlandresan startat igång min poesiskrivande del av hjärnan och igår bara vips såhär:

när inte ens jag själv har ögon
för någon annan än den där
med alldeles för mycket ögon på sig redan
när skalet är det enda jag vill, orkar, kan se

tårar är inget som bara
jag brukar nämna, fälla, lämna
utan jag är egentligen helt normal
även om jag har svårt för det där att
prata, le, känna mig fin och skratta på en och samma gång

svammel blir svavel som blir slam och jag
kommer klara mig även om jag inbillar mig något annat
jag klarar mig alltid
allting blir alltid som alltid
jag kommer gömma mina blickar
stoppa dem långt bak långt bort utom synhåll och
inse att inga blickar
någon gång vill söka sig efter mig
och allt blir som det alltid
alltid har varit

senså har jag varit nära min död på hemmafronten också. igår nämligen.
jag var med på gitarrkonsert och mitt hjärta höll på att banka sönder min bröstkorg, jag höll på att frysa ihjäl samtidigt som det kändes som att mitt huvud skulle explodera plus att min anding inte var den bästa. jag vet att det är nervositet. för jag blir alltid nervös och ja...
MEN JAG ÖVERLEVDE! jag spelade bara lite fula småfel och efteråt var det tre av fem gitarrlärare som sa att jag var duktig. woho!

klart slut varulvstjut!

nära är ändå bara nära

hej och hå.
på senaste tiden har jag faktskt fått ett brev. från boland dessutom. dessvärre kom jag inte in. men jag vet inte ens om jag kan kalla det dessvärre. först blev jag bara jävligt chockad över att få ett brev eftersom min låtsassyv har försökt stenhårt att kontakta dem utan något resultat alls. och helt plötsligt låg det ett brev i min brevlåda. brevet började konsitgt med något om ett missförstånd. sedan kom beskedet. och jag kom inte in. inte på boland heller. vilket faktiskt kändes lite snopet eftersom när jag var där och sökte in så var det bara en till som sökte in på gitarr och de skulle ta in två. jag hade nästan börjat ta det lite som en självklarhet att jag skulle komma in. men icke då. fast det konstigaste av allt var att jag kände en enda stor lättnad. för nu kommer jag inte hamna på boland. hur jag än gör! och det känns BRAAA. riktigt BRAAA. BRAAA med stora bokstäver och tre A. en annan sak som känns helt okej är att jag faktiskt var rätt nära på att komma in. det betyder att jag inte var dålig i alla fall och att jag minsann kan bli proffs i detta liv. detta vet jag genom att min gitarrlärare pratat med någon på boland. tufft tufft.
jag hamnar nog på skrapan i alla fall. har mejlat lite med någon stefan och man kan läsa musik för 300 poäng i alla fall så ja. det blir nog bra. DESSUTOM så skrev han att det kunde bli så att de tog in någon från skolan i musikklassen ifall någon därifrån hoppade av eller vad han menade. han använde ett konstigt ord på v som jag inte har den blekaste om vad det betyder. men även om jag inte blir intagen så överlever jag nog. skrapan känns trevligt. fult men trevligt.
annars så är det sommar för fullo. jag har ingen att bada med och sörjer lite för det. jag borde göra skolarbeten och plugga till prov men bah! jag sitter här och lyssnar på the ceasars, funderar över balen, längtar till sommaren och är otroligt stolt över mina fräkniga axlar. fräknar på axlar är fint!
balen föresten, den är om mindre än en månad. och jag SKA gå. det känns.... mystiskt.... jag är inte alls någon balmänniska och kan varken dansa eller gå i finskor. men det ordnar sig säkert. jag har i alla fall hittat en fin klänning som ni inte får se eftersom jag ska vara överraskningssugen idag.
sen så, ska jag snart göra karriär. eller göra karriär.... men jag ska spela gitarr på en elevkoncert. hehe, jag känner redan nu att jag är lite nervös. den 20 maj. tio dagar innan balen.
sen åker jag till estland snart också. mycket på G här. jag och rebecka ska bo hos en som heter Triin som verkar mycket trevlig. och jag ska öva min eneglska..
moss och grankott på er alla människobarn

hakan hellstrom

eftersom klockan snart är läggdags så får detta inlägg bli ett listinlägg.
idag har dessa fantastiska saker skett då:
- jag har laddat upp hela två bilder på den fjortisöverbefolskade billdagboken
- jag har fått en snäll kommentar om mitt hår
- jag har sett mig själv på film utan att bli heldeppig (ett RIKTIGT framsteg faktiskt!) fast lite leeeedsen blev jag eftersom jag såg ut som en totalfjortis och hade ett riktigt fult fejkskratt
- hört fin feministpoesi på radion
- pratat med våran tillfälliga syv och blivit gymnasieförvirrad (som vanligt i och för sig.. men men)
- kännt mig rättså självsäker !utropstecken i plural!
- sagt fel svar på spanskan.. eh -.-
- blivit kär i håkan hellström och glad för att håkan och kent inte kommer vara samtidigt på peace and love
- SAKNAT! linn och louise
- orienterat. wow
- tänkt att jag måste skriva mer poesi. åtminstonde försöka
och
- blivit en platskalle, med linneas hjälp.

senså hade jag faktskt tänkt skriva ett fint och långt gästboksinlägg. meeeeeeeen jag råkade sitta här och göra absolut ingenting i mer än en timme vilket inte känns så överbra eftersom jag har en hemkunskapsuppsats och ett gymnasiebekymmer att tänka på och utveckla lite mer. i morgon ska jag prata med låtsassyv igen och jag skulle ha tänk på vad jag vill. men jag vill nog inte gå it. jag vill gå linjen på boland... fast inte på boland. boland är en kopia av min äääääääälskade nuvarande skola och nej det känns inte något bra. fast min pianolärare gick där, veronica maggio gick där och någon känd jazzmänniska. så bleh. jag har seriösa ilandsproblem. tyck synd om mig.
och läs mer!
och kommentera mer!