måndag

mod

skrev just lite poesi va. och ni förväntas (och är tvingade) att läsa. den har till och med en liten klurig tanke bakom sig. inte varje dag något sådant sker. säg till om ni vill ha tanken förklarad. efter att ni läst alltså:

en stor pluffsig jacka
ett par skor som ständigt får
mina fötter att placera sig
lite fel och i otakt till varandra jag
vågar inte ta rulltrappan
en gång var det en kille som
fastnade med sitt skosnöre i den

på andra sidan glaset står du
och du vågar inte vinka för
du vill inte vara till besvär och jag
känner att du genast blir
till besvär jag känner
mig besvärad så jag
snubblar därifrån

den varma jackan klibbar mot min rygg
pluffsigheten blir bara tydligare ju
rödare mina kinder blir

en försenad buss och när den väl kommer
ett trappsteg som är lite för högt för
tanternas rolatorer och mina ständiga ben
en längd som inte går att namnge med
något annat än ojämn

ett fniss som inte riktigt får chansen att bubbla upp
ett skratt som ingen någonsin hört
tiotusen ord som säkert
någon annan redan sagt
inte riktigt någon mening med att säga dem då

konstig och ganska tyst men ändå
utan något direkt att kalla mig
står jag här försöker inse vad mina
blinkande ögon har uppenbarande framför sig
kanske
klev av vid fel hållplats
glömde bort att titta upp ur
artikeln om nudlar och övergångsställen

övergångsstället
mitt framför mina konstigt riktade fötter har
trafikljus som blinkar grönt och
jag står kvar
där på andra sidan
bakom ännu en glasruta står du
du lyfter armen
vågar självklart inte riktigt vinka

jag blinkar
känner hur snoret sakta tar sig ut genom min näsa
vill droppa på min halsduk som vatten ut
ur en läckande kran
varför ska det vara just nu?

snabbt
en jackärm genom hela mitt ansikte
en stor pluffsig jackärm och för någon entaka
hundradels sekund blir allt alldeles varmt och mörkt och
det enda jag kan se
min egna andedräkt

snabbt
med jackärmen inte längre för mitt ansikte
inte hann du väl se?

ditt glada ansikte
några bussars reflektioner i glaset och
din tydliga arm som
rör sig från ena sidan till den andra
i luften som att
den dansar sin egen ensamma dans

den sticksiga kalla luften i min numera osnoriga näsa och
tanken på skosnöret i rulltrappan
faran som aldrig går över
jag tror du vinkar men jag
vinkar inte tillbaka

vill inte
vara kvar på min ensamma hala fläck
trafikljuset som lyser rött
övergångsstället som en utplattad zebra
mina pluffsiga fötter
som plötsligt
trots det röda ljuset.
den hala marken.
den obekvämt pluffsiga jackan.
rör sig framåt.

3 kommentarer:

  1. riktigt höst bra freja! tänk om jag kunde ha skrivit sådär om mod på min svenska essä, hade fått lite bättre kritik då:D förresten kan jag inte säga mod... alla tror jämt att jag säger mord!?:P

    men kolla efter höstlovsmail på äckliga fb!

    du är väldigt bra förresten, det kan vara bra att påminna så du inte glömmer bort <3

    hej svejs vackra flicka!

    SvaraRadera
  2. skolfröken Thornander25 oktober 2010 21:30

    oj en ful särskrivning:O ...höst bra... men skönhetsfläckar behövs också!

    SvaraRadera
  3. Å så fint det var Freja! Du är jätteduktig på att skriva. Kramispramis <3

    SvaraRadera