tvåtusentio, hejdå!

tvåtusentio. året med räddningen. med det krossade hjärtat. med det lagade hjärtat. med renmjukosttältet. med london. med mycket dumt. med ännu mer fint.
jag ska gå till affären och köpa tacoingredienser med elin, sanna, ullis, marre, rebecka och louise snart. så hinner inte skriva mitt stora tvåtusentioinlägg nu i sekunden. MEN. en liten sammanfattning hinns med:

2010s...

musik
oskar linnros. utropstecken slut. har aldrig lyssnat så mycket på en och samma skiva i hela mitt liv. KLICKA HÄR VETJA.


skratt
måste nog säga matsalsskrattet för ungefär en månad sen. vi började disskutera toabesök och bajs, lagom till lunchen. och när amanda utbrast: "men vadå??? måste ni trycka när ni går på toa???" satt vi allihopa i flera minuter med SKRATT i hela halsen.

avsked
hahaha. jag vet i alla fall vilket som är årets pinsammaste avsked. men det vill jag inte ens tänka på. så som årets avsked vill jag utnämna avskedet till gran canaria, och jag tänker aldrig mer åka tillbaka!

kaosmånad
september var min officiella kaosmånad. tjeckien, london, prov, de visa, kalas och krogen i en tokig liten röra!

film
NOWHERE BOY. jag och joffan tog vårt pick och pack och for till hufvudstaden för att se filmen med höga förväntningar. men våra förväntningar blev lätt bortknuffade av en ung john lennon som spelade banjo. ååååh.

konsert
peace and love. the kooks. mitt i längstframknuffandet. med ullis bredvid. och massa arga människor runtomkring som inte alls tyckte om att vi trängde oss. och såklart: med luke pritchard inte alls långt bort!

hyss
amanda och freja förvandlades tidigt 2010 till någon slags spaningspatrull. vi googlade väldigt efter en viss person (nu kallad wikipediamunnen). hittade bilder på honom i en orkester, och i en scouttidning. gick in på wikipedia och fyllde i sann fakta om människan under hans efternamn. dock tyckte inte wikipedia att det var sann och seriös fakta, så vi hamnade i deras sandlåda.

högtid
måste nog ändå utnämna midsommar. älskade hatade midsommar i värmland med en båtbuss i bakhuvudet och en padda i ett hål i gräsmattan.



nu måste jag rusa. bättre sammanfattat senare jao.

strykbräda

undrar lite vad det är med mig egentligen. varför jag aldrig kan lugna ner mig i såna här stunder i livet och klara av att sitta i soffan och titta på tv utan att koppla allting till en framtid på ett visst sätt och hej och hååå. jag är så fruktansvärt löjlig. vilket nog är det allra värsta. just nu är jag i och för sig mest trött, vilket tar över allt det andra lite.
och min mamma ropar surt godnatt. min pappa säger va till allt man säger. någon går i den knakiga trappen. mitt rum är en evig röra. julklapparna tycks aldrig bli klara, och det eftersom min hjärna ständig producerar nya idéer. tröttheten gör mig irriterad. lite.
men strunt samma. här kommer lite av min dag i bildform:

 vi har vår julgran uppställd. fast opyntad och dan. men. det finns inget bättre än julgransbelysning i ett annars ganska så mörkt vardagsrum.

 eine kleine julkapp. till anonym släkting.

 tygpåse på g! jag har faktiskt sytt en del av den, med mammas hjälp, men ändåååå!

och självklart, julgodis. 

eyyyyy

alltså AAAAAAAAAAAAAAAAAH på bussar som inte kommer när det är tjugofem minusgrader utomhus och man har tänkt vara duktig och åka in och träna.
det är verkligen inte alls någonstans överhuvudtaget okej. vet huuuut! höll på att tappa fingrar,ben, kinder, händer, näsor och ögonlock på köpet. och ingen spinning i dag blir det då heller. sorg.

annars så är det jullov. jag och sara har julbakat och gjort tygväskor till mormor och farmor. jag har lite bilder. känner mig väldigt kreativ. det är fint. ska låta bli att logga in och lägga min kreativitet på facebooktjaffs och sätta mig och måla lite julklappstavlor nu istället. sen kanske ni får se en liten bild på en liten nougatkola, vem vet!
hejdå julsjå.

hette en helt vanlig ren

HEJHEJEHEJEHEJ.
ni mååååste titta. och sedan rösta (vilket ni gör på: http://julkorskampen.interactivesolutions.se/performance/de-visa )
Nämligen så är kören jag är med i med i en julkörskamp där man kan vinna 20.000. så rööööstaaaaaa!

DAY X - lalala

det är mycket just nu. luciasjungningar, julkonserter, telefonsamtal, naturkunskapsuppsatser, julkalender, julavslutningar och julklappar. och på något vis ska jag även hinna finna lite tid för att stänga mina ögon, andas djupt, somna och drömma om arga japaner som tänker kissa ihjäl mig.
så jag tar en kortkort paus från hela 30dagar grejen nu. för my best friend inlägget får inte bli ett fisinlägg som jag slänger ihop på en kvart. för fina människor får inte behandlas så. så nu blir det till att ringa linn istället. och sedan antagligen kanske hoppas jag skriva några rader som svarta hål.

 jag bjuder på nåt gammalt, aningen efterblivet så att ni icke skall sörja.
hejs!

plantaismen

hejhejhej. intressant att jag aldrig kan bestämma mig för någonting. någonsin. jag känner att jag bara behövde få säga det. det gäller verkligen allt. från vilken min favoritfrukt är till hur jag egentligen ska göra med min framtid. men ahh. tisdagen är nästan över. skoltisdagen är i alla fall det och det är vad som räknas!
nu ska jag snart bli upphämtad av en bil för att sedan åka in till uppsala! ska senare idag, när dagen är nästan över. sammanfatta min dag. min dag som ändå inte riktigt är just min dag idag. hejdåe.

jag brann nästan upp idag.

har sjungit lucialåtar hela dagen idag. med allra bästaste de visa. min röst är aningen kapsejsad. min kropp är trött. mina ögon känns tunga. mitt hår är fyllt av stearin.
jag är nöjd. så himla glimmande och gnistrande nöjd. har äntligen fått min riktiga lucia. sedan jag slutade i björklinges kyrkokör i femman har jag inte haft en endaste riktig lucia. men idag. käftsmällar på de senaste åren! med hästlängder och stövelkast. fyrverkerier och LJUUUS.
ehehe. jag vet knappt vad jag pratar om. känner mig aningen virrig, under allt det där nöjda.
och angående rubriken. jag var lucia på två av de 7 sjungningarna vi hade idag. och på en av dem så satt kronan snett och jag fick en stor stearinklump i hela huvudet och tydligen så var det en bit av veken som ville ramla av och tända eld på mitt hår. men nejdå. jag var glad och ovetande. började inte heller att brinna. tur det.

DAY 05 – YOUR DEFINITION OF LOVE

kärlek är allmänt, helt enkelt (men ändå inte så lätt) den där känslan. när man känner sig så nöjd. när man nynnar aningen okontrollerat på vägen hem från bussen, när man tänker på allt man har att säga (och vet att man kommer få det sagt), när man vet att man lärt känna någon riktigt bra, när man gråter till ett lyckligt slut, när klyschorna känns på riktigt, när man tittar på scrubs en hel dag (och dagen inte alls känns bortkastad), när man sitter fem personer i en enda röra och bara pratar ut tills ingen orkar hålla ögonen öppna mer, när man är för glad för att somna, sover två timmar men ändå klarar av att rensa ogräs hela dagen efter.

kärlek är, för mig, den där känslan som gör att jag kan klara allt.

Några få bildögonblick som är kärlek för mig.

DAY 04 – WHAT YOU ATE TODAY

gårdagens inlägg:

det enda vettiga jag ätit idag är frukost bestående av te, nyponsoppa, ostmackor, kokt ägg och självklart ett avsnitt av mumindalen, kallat "julen kommer".

sen åt jag också en middag, det vill säga paj. och massa frukt. och två lussebullar. och även en halv chokladkaka som jag och sara lyckades pruta till oss på coop forum, typ.

DAY 03 - MY PARENTS

mina föräldrar är mina föräldrar. en mamma och en pappa. inte mina superkompisar som jag kan prata om allt med. känner inte riktigt att jag behöver två superkompisar som föräldrar. föräldrar räcker.

jag blir ofta irriterad på mina föräldrar numera. för att de har en ständig tendens att påminna mig om att det är dags att plocka upp tvätten, städa rummet, försöka sova lite mer och för att de ofta är lite för ointresserade av allt jag gör. antar att de ändå menar gott med det. försöker se till att jag faktiskt vilar upp mig mellan varven och att de inte vill vara för övervakande och hariga. och jag älskar mina föräldrar. även om det är något som sägs kanske lite väl sällan.

christer och yvonnne heter de. träffades när de jobbade på samma sjukhus i uppsala. har åkt jorden runt tillsammans. är otroligt måna om rättvisa. brukar skratta åt humorprogram och ibland åt typiska beteenden hos släktingar. är, även om jag känner att vi trampar på varandras nerver kanske lite väl ofta, väldigt fina föräldrar.

findus

jag vill försöka beskriva min igårkväll. men jag vet inte hur jag ska göra det med andra ord än att den var underbart rörig och allmänt bäst.

vi satt i ett badkar och skrattade så att det ekade i hela badrummet.

vi snubblade omkring. jag har flera okända blåmärken som pryder min kropp. vi åkte buss till kalas och studsade omkring. jag blev vän med en blackjacksnubbe. det var nån trist snubbe som bjöd mig på champagne i ett viprum. jag spillde dock ut all champagne. jag hade också sönder min systers klänning, mina egna örhängen och tappade bort min mammas vantar.

jag skrattade så mycket. dansade så mycket.

sen drömde jag hela natten att jag missade bussar och fick gå hem från stan. hela två mil.

ja ja. snart ska jag försöka skriva om mina föräldrar. hejdå!

DAY 02 - MY FIRST LOVE

namn? Freja.

ålder? 8.

största rädsla? att hamna ensam i matledet.

favoritlek? att fånga löv om hösten.

älsklingsmat? potatisbullar.

första kärlek? ja, faktiskt.

Det var den 31 maj år 2000. jag gick i tvåan. Var glad mest hela tiden och min finaste tröja var vit med broderade blommor på. I min klass var vi ungefär hälften tjejer hälften killar. Jag hade inte reflekterat så mycket över killarna. Brukade mest umgås med elin, elin eller amanda. Hade i och för sig blivit kär i en som hette Alexander i en dag för att han plockade upp en studsboll åt mig som jag tappat. Hade också tyckt i någon vecka att mattias var väldigt söt. Men så mycket mer än det hade det aldrig varit.

Det var sol ute och jag och elin lekte vid gungorna på skolgårdens baksida. Plötsligt kom martin och rikard i min klass gående. Rikard ropade på mig, och sen lekte vi alla fyra med varandra. Jag hade aldrig riktigt pratat med någon av dem förut vad jag minns. Men jag minns att jag insåg att jag tyckte Rikard var riktigt gullig. och när jag kom hem skrev jag såhär i min dagbok:

hur och varför jag blev kär i honom vet jag inte alls faktiskt. men så var det, det minns jag.

Jag antar att kärkänslorna växte med dagarna som gick. för några dagar senare ser mina dagbokssidor ut såhär:

och för att göra allt lite klarare vill jag bara förklara att elin frågade chans på rikard, åt mig.

den där känslan. första kärkelenkänslan. pirret jag hade i magen när pappa och sara kom och hämtade mig efter skolan. glädjen som var så stark att den färgade mina kinder alldeles röda. bubblandet som snabbt omvandlades till skratt. Jag minns den som igår, och att beskriva känslan känns bara fattigt.

Detta varade i några veckor eller månader eller kanske till och med ett helt år. Har svårt att minnas. Vi gick längs fotbollsplanen på skolgården, hand i hand. Himlade med ögonen åt Johanna som alltid skulle springa ikapp oss och fråga tröttsamma frågor. förstagångenpussades bakom ett träd.

Och jag vet vad ni antagligen tänker.

vad även jag själv tänker.

"Åtta år, inte vet man väl vad kärlek är då?"

Men detta är nämligen för mitt åttaåriga jag. som satt med mormor i vardagsrumssoffan och tittade på tv. ett program som handlade om barn som var kära närmare bestämt.

mormor suckade, klart irriterad. sa sedan "Men de är ju så små. självklart vet de inte vad riktig kärlek är. de inbillar sig bara."

detta är för den åttaåring som då kände sig så besviken och ledsen. Så missförstådd och bortglömd. som att bara för att man är liten så ska man inte få räknas.

DAY 01 - INTRODUCE YOURSELF

jag heter freja. när jag är glad klarar jag av precis allt. förutom vetenskapligt bevisade omöjligheter.

när jag var liten ville jag mycket hellre heta typ elin eller linnea.

vet mycket väl hur det känns att tänka för mycket. också hur det känns att vara nervös och rädd. hur det känns att inte kunna bestämma sig. hur det känns att skratta så att man glömmer bort allt annat runtomkring. hur det känns att vara viktig.

jag är duktig på att tro att hela världen kretsar kring mig, men också på att vända saker så att det faktiskt verkar som det. jag är bra på att göra spellistor i spotify.

jag är mindre duktig på att hålla mitt rum städat, och på att hitta ord för vem jag är.

nämligen så tänker jag väldigt mycket på vem jag är. letar ständigt efter ett finger att sätta på min personlighet. men det enda som jag lyckas komma fram till att jag är förändring. att jag skrattar mycket i rätt personers sällskap. att jag har lätt att öppna mig för folk, men ganska svårt ändå att komma människor nära. att jag hela tiden strävar efter något annat.

ibland känns det som att jag är så många olika personer att jag ska explodera. vet aldrig riktigt vad jag tycker om, inte helt säkert i alla fall. det finns massa jag tycker om nämligen, men nästan inget som håller i sig även i de blåsigaste stormar.

men just idag är jag en 18åring som fortfarande frågar sin mamma om hon får vara hemma från skolan. om det är okej att inte orka åka dit idag. jag är lång och ganska smal. tycker om mina ben. blir arg av människor som blir sura för sakens skull och av ofeminism. blir glad när folk ger mig ärliga komplimanger och av att prata med människor.

Jag tycker om att rita och vill kanske bli psykolog. känner mig nöjd med det mesta. till och med det faktum att jag är så pass beroende av mina känslor att jag ibland känner att jag inte klarar av någonting är helt okej. för annars skulle jag inte ha dagarna då jag klarade allt.

trettio dagar, trienta días, thirty days.

Jag vill också göra mig ett försök nu. vet att säkert en majoritet av bloggare runtom i världen redan sysslar med detta. men såhär lyder det:

trettio dagar framöver blir det ett inlägg per rubrik

DAY 01 - INTRODUCE YOURSELF
DAY 02 – YOUR FIRST LOVE
DAY 03 – YOUR PARENTS
DAY 04 – WHAT YOU ATE TODAY
DAY 05 – YOUR DEFINITION OF LOVE
DAY 06 – YOUR DAY
DAY 07 – YOUR BEST FRIEND
DAY 08 – A MOMENT
DAY 09 – YOUR BELIEFS
DAY 10 – WHAT YOU WORE TODAY
DAY 11 – YOUR SIBLINGS
DAY 12 – WHAT’S IN YOUR BAG
DAY 13 – THIS WEEK
DAY 14 – WHAT YOU WORE TODAY
DAY 15 – YOUR DREAMS
DAY 16 – YOUR FIRST KISS
DAY 17 – YOUR FAVORITE MEMORY
DAY 18 – YOUR FAVORITE BIRTHDAY
DAY 19 – SOMETHING YOU REGRET
DAY 20 – THIS MONTH
DAY 21 – ANOTHER MOMENT
DAY 22 – SOMETHING THAT UPSETS YOU
DAY 23 – SOMETHING THAT MAKES YOU FEEL BETTER
DAY 24 – SOMETHING THAT MAKES YOU CRY
DAY 25 – A FIRST
DAY 26 – YOUR FEARS
DAY 27 – YOUR FAVORITE PLACE
DAY 28 – SOMETHING THAT YOU MISS
DAY 29 – YOUR ASPIRATIONS
DAY 30 – ONE LAST MOMENT

kort

jag tänkte att jag borde fota lite mer med min systemkamera.
men å andra sidan.
så tänker jag så mycket jämt.
nu har en doft av gurkmackor tagit sig in i min näsa. och på tv är det ett tvprogram. som jag vill se.
hjehejdhejehejdhejdhejdå

people are just people, they shouldn't make you nervous.

jag känner mig glad igen. det känns bra. känner mig sugen på att hitta på massa saker och klarar till och med av att plugga lite. väldigt lite.
december är ganska ansträngande ändå. liksom så hackigt. så fyllt av känslor. och ibland så uttömt på ork. bortom några hörn står julen och glittrar. bakom två adventsljus till och flera tusen luciasånger.
julen känns bättre än på mycket länge just i år. jag är sugen på att måla tavlor till folk och sticka vantar och så. dock vågar jag inte skriva allt för noggrant här. man vet ju aldrig vad nyfikenhet kan göra med folk. bloggsnokande kanske. jag kan ta över facebook som mest sökta sak på google kanske. kanske.

jag var på ett väldigt intressant spinningpass idag förresten! det har jag lust att berätta. ledaren var en liten fyrkantig man som skrek och härjade. jag kom lite för sent och blev tvungen att sitta längst fram. vilket innebar att den lilla fyrkantiga mannen flera gången påpekade mitt tempo och hur jag cyklade. bredvid mig cyklade en kvinna i 40årsåldern för brinnande livet. när det blev extra jobbigt så vrålade hon. bara sådär. tre gånger ungefär. intressant.
några rader bakom mig var en underlig kvinna som jag och joffan förföljde en gång på stan. då gick hon till apoteket och ställde sig där.
sen så var det någon som smygfes flera gånger.
haha.

annars så tänker jag mycket på att jag vill resa. och på eftergymnasietiden. jag ångrade mig (igen) förra veckan. just nu vill jag inte alls bo i uppsala och jobba. jag vill inte vänta på att få resa.
och dessutom så funderar jag just idag på om jag borde skaffa en ny blogg snedstreck piffa upp denna snedstreck skaffa en häftigt tema för bloggen. hur som helst vill jag på nåt sätt att den ska bli lite mer... igenomtänkt.
hejs!

det strålar en komet. i öster på himlen typ.

alltså. hej.

åh.

min dag har varit bra. jag har målat och ritat och målat och ätit lussebullar och tittat på friends och målat lite till. och självklart vilat mina vintertrötta ögon i det senaste numret av Monki Magazine. Jag blir, alla händer på hjärtat, helt tokig av den. tiotusen idéer och tankar börjar genast slåss i mitt huvud. slåss om att först få ta sig ut ur mina fingertoppar och ner på ett papper. eller ut på en gitarrhals.

vilket är bra.

fast mitt i allt målande och tänkande blev jag plötsligt otroligt rastlös ändå. så jag blev tvungen att poppa lite popcorn och titta lite på friends.

alltså eeeeh. jag kan verkligen inte formulera mig alls längre.

har totalt tappat det.

men en viktig sak bara innan jag går och slår ett telefonnummer som räcker ända till borlänge.

TYP VÄRLDENS FINASTE ILLUSTRATION(er)

AV EN VÄLDIGT DUKTIG MÄNNISKA JA

hejdå! <3

juljuljuljuljul

alltså åååååååh. det säger jag bara. resten får ni säga själva (LYSSNA!)

apross

fast allting blev just lite roligare.

jag hittade en hiskligt ful bild.

en sån sak vill jag ha.

korvman

JAG ÄR TRÖTT PÅ ATT DET ÄR SÅHÄR.

på att hela livet här är upplagt på ett sånt schema att vad man än gör så väntar man. man väntar på bättre tider. på en annan årstid. på ett nytt jobb. på nästa termin. på att lektionen ska ta slut. på att helgen ska komma. på att man ska få komma hem och äta mackor. på att gitarrlektionen ska börja. på att kön ska ta slut. på att kunna resa iväg. på att få åka hem igen. på att ta studenten.

helt enkelt på att man ska komma fram dit man tänkt sig. så att livet ska få en chans att äntligen ta fart och börja och vara roligt. man ska göra allt det där som man alltid velat göra. och DÅÅ. ja då. då ska man basthujedano mig börja leva i nuet och andas in varendaste liten luftpartikel i presens.

fy svordom säger jag bara.

för just nu är jag huvudsprängdstrött på just detta.

på att man går på dagis (men bara vill börja skolan och lära sig läsa)

på att man börjar skolan (men ständigt längtar till nästa helg, lov, termin, årskurs)

på att man börjar mellanstadiet (men bara vill därifrån och få en ny chans)

på att man börjar högstadiet (men genast vill gå något inriktat och rätt. GYMNASIET.)

på att man börjar gymnasiet (men hela tiden får frågan "vad ska du göra efteråt då???" kastad i ansiktet och därmed inte kan låta bli att längta till studenten.)

för det är ju så det är sagt, tänkt och skrivet.

studenten är lika med den riktiga starten.

valfriheten.

friheten.

vadskadublivadskadujobbamedhurskadufåpengarvadskadubli?

för näeeej. då handlar allt helt plötsligt om att man ska jobba.

för att

få erfarenhet

tjäna pengar

kunna leva

må bra

och för att

man helt enkelt måste

men om man inte vill då.

om man är trött på att sitta hemma och plugga och försöka gråta bort stressen då?

om man helt enkelt bara vill få göra allt det där man vill göra? allt det där som man väntat på så länge att få göra. som man gått på dagis, i lågstadie, mellanstadie, högstadie och gymnasie för att äntligen få föra. att äntligen få tiden och orken.

men då ska man jobba.

äh.

jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig. vet vad jag vill säga. men inte hur jag ska säga det. med andra ord än:

jag är trött på att vänta på att livet ska kunna ta sig en start när det redan kunnat gjort det men när man då måste sitta hemma och göra saker (läxor typ) istället för att gå ut och äta snö. eller sitta inne en hel dag och titta på film. eller hinna träffa alla de där människorna jag vill träffa.

jag tycker det är dumt.

för meningen med livet är basthujedano mig

inte att vänta.

livscoacherna@hotmail.com

alltså. jag trivs inte så bra någonstans som i min klass för tillfället. och trots detta längtar jag sönder mig själv till studenten. samtidigt som jag vill börja gråta när jag tänker på att 3B kommer springa åt tjugofem (eller hur många vi nu är. alltid lika oklart) olika håll när dagen i all ärornas ära kommer.

här är i alla fall ett exempel på hur bäst vi är:

dagsljus

jag fungerar så obra ibland. så obra att jag blir ledsen på mig själv. klarar inte av att konversera som en normal människa och inte heller att skratta med magen.
men skit samma. för jag orkar inte gå omrking och vara ledsen för att jag är som jag är. för det känns ju väldigt onödigt. jag är inte ledsen för att jag är som jag är nämligen. dock kunde det gärna få finnas en officiell ursäkt som går något i stil med "jag fungerar inte idag. måste vara hemma.". så att man kunde få vara hemma de dagarna man känner att näeeej. hjärnan fungerar inte. inte talförmågan heller. inte ens hårets naturliga självfall.
det skulle vara bra.
om det fanns ledighetsansökningar, sjukanmälningar OCH konstruktionsfelsinformation.
vilket det uppenbarligen inte finns. efter som denna dator vill rättstava det till konstruktionsmaterial istället. vad ska det vara bra för?
ja ja.
idag är det i alla fall helg. och jag får vara hemma och vara lite ur funktion och inte alls behöva må särskilt ledset över. bra det.

glutenkvinnan

nej. nu får det vara nog.
faktiskt.
punktligt.
prickigt.
och helt helt på riktigt.

i och för sig så kan jag inte låta bli att vara glad mest hela tiden och tro att det är december. kan inte låta bli att gå och köpa julklappar och nynna på lucialåtar.
men alllllllttsssååååå.
ibland hamnar tröttheten ivägen. ensamheten likaså.
drömmar om fula personer som är fulla och förföljer mig lika så.
och det är så irriterande. men det mest irriterande är nog ändå att
hur ful han än är
så kan jag inte låta bli att bli ledsen
för att han är så jädra vacker
eller för min
sommar som blev brutalt stulen

och även om det var på ett bra vis till en början
så är det sorgligt när det helt plötsligt slutat vara så
när man står där vi trottoarkanten för att det är för halt för att gå
man undrar lite hur detta gick till
hur det kommer sig att grottmänniskan* i björklinge
har en blogg som är mer läst än min
hur det kommer sig att mina alltid vantiklädda händer
bara är omringade av vantar

och äsch.
äsch på att detta egentligen är på tok för personligt.
på att jag ägnar på tok för mycket tid åt att
tänka på människor (människa) som inte är värd att
tänkas på. inte alls faktiskt.
äsch på att äsch inte vet jag.
jag är trött just nu. min dator vill starta om sig hela tiden.
i morgon ska jag stå på gränby centrum och babbla.
hejdåååå.

*grottmänniskan är en kille på 20 år som bor i björklinge. han har en blogg. vågar dock inte skriva adressen. för tänk om han läser här? stalkar mig lite? mycket tänkbart faktiskt. eftersom han en gång i tiden ALLTID vrålade som en grottmänniska så fort jag såg honom. som i ett försök att få min uppmärksamhet. spelade liksom ingen roll vad han sysslade med. det kunde vara till exempel:
- tennisspelande
- bilåkande (vrål ut genom fönstret)
- vandrande på stan med kompisgäng
- bussväntande

vid alla dessa tillfällen har han helt på riktigt vrålat som en grottmänniska när han sett mig. och inte vet jag varför. men ganska intressant är det. sorgligt nog har han slutat med det nu. har skaffat sig en mer fashionabel stil, en blogg och SJÄLVKLART ett händelserikt och festligt liv. ehehe. han bor fortfarande i björklinge. och verkar gilla att fota sig själv i duschen. intressant snubbe. fast han hade ju trots allt varit ännu intressantare om han behållit grottmänniskovrålet.

femtonkvadrat

hej. jag känner mig lite ledsen på nåt vis. så därför tänkte jag ladda in lite hullerombullerbilder från en halloweenfest på ett höstlov med en väldigt bästig klass.

harry potter och skratt

alltså. inatt drömde jag något! nämligen att jag, valle och crills stod på en scen. det var sommar och gräset nedanför scenen var festivaligt nedtrampat och somrigt gulfärgat. jag antar att vi var på någon slags festival, även om det inte riktigt framgick. kan ha varit en skolavslutning också. fast scenen påminde väldigt mycket om en scen på peace and love.
jaja. hur som haver.
vi skulle spela en låt som jag hade hört en gång förut. för typ ett år sedan. och jag skulle både spela elgitarr och skrika och sjunga och ha mig. dessutom var det jag som skulle räkna in låten. vilket inte gick så väldigt bra. jag klinkade lite på gitarren, som knappt hade någon volym. sen började vi sjunga. jag hade glömt både melodi och text och lyckades sjunga med i en rad ungefär.
usch. hemskt var det.
sen tog vi en liten paus. gick ut i den lite tomma publiken och pratade med några. jag kände mig illa till mods. men inte blev det bättre när nån kom fram och sa "hahaha. var det du som spelade introt??? det hördes inte alls."
då blev jag ledsen och vägrade gå upp på scenen igen. jag gick omkring och var ledsen och sen var drömmen slut.
intressant värre!
nu måste jag duscha, packa väskor och norpa mina föräldrars busskort så att jag lyckas ta mig in till stan.
hejsss

frejas dag

hehehej. jag och amanda sitter i matsalen och skrattar. vi har slutat för timmar sen. i plural till och med. men vi tycks inte riktigt komma härifrån.
jag har vectoriserat bilder och grejat i photoshop nu. en helg känns väldigt välkommet. snön ligger kvar. det är en stor vattenpöl utanför matsalsfönstret dock. det luktar så mycket bullar här att man tror att man ska få diabetes. amanda sa just åt mig att hålla käften. hon är göööllig.
jag är fredagstrött.
och ikväll blir det det harry potter maraton.
jag skulle kunna sitta här och rabbla upp onödigheter hela dagen. fast då skulle jag missa bussen. och det är inte bra. så hejdååå.

det snöar fortfarande

jag tycker det är spännande. i morgon kanske vi inte kan öppna dörren för att det har hamnat snö i vägen. en bussresa beräknad på 20 minuter kanske tar en timme. när man kommer in genom dörren kan det vara så att det ligger ett smärre snöberg på ens huvud.
de två sistnämnda har
1. en gubbe på bussen hem varit med om. han beklagade sig tydligt över att bussresan från fyrislund hade tagit 25 minuter mer än väntat.
2. jag varit med om. när jag kom hem och in genom dörren och tittade mig själv i spegeln kunde jag nämligen konstatera att på mitt huvud låg en liten vid hatt av snö och mallade sig.

första snökaoset är alltid första snökaoset och även om försenade bussen, bilar nedkörda i diken, genomblöta vinterskor och bortsnöat smink (ytligheten finns) kan var lite jobbigt så tycker jag att första snökaoset är någonting bra! i snökaoset för två år sedan hade min tonårsvärld två dagar tidigare vänts på ända och skakats om riktigt ordentligt. inte ens att vi stod ute i fyrislund i en och en halv timme med tre stycken bussar om vägrade komma gjorde någonting. det var bara som extra energi till mina virvlande glada tankar.
förra året fick jag inte mitt snökaos. jag var, dagen i ära, vilsen i en stor feberförvirring. klarade bara av att ligga i soffan och oroa mig för att byggarbetarna som byggde på vårt hus då skulle komma in i vårt hus för att dricka kaffe, ställa sig i vardagsrummet och skratta åt den ynkliga feberfläcken till människa som låg där i soffan. det vill säga jag. dock räddade snökaoset mig lite här. för det var alldeles för snöigt för byggarbetarna att pallra sig hem till oss.
sen på kvällen vaknade jag till liv igen. lyckades slå bort några febergrader. fick nöja mig med att se snökaoset på tv:n. folk som cyklade omkull i snödrivor och bilar som inte kunde bromsa.

men i år, varken med en förvirrad (men glad) uppochnervändhet eller en kropstemperatur på 40 grader, blev jag en timme försenad på hemvägen. sedan hindrad från att åka på yoga. inte sådär jättekul i och för sig. men jag tänker inte tro på att kaoset gett upp än. första snön luktar gott. att krama snöbollar känns bra.

annars så. ja. jag vet verkligen inte. men jag mår ganska så bra. känner mig stadig och skrattig och arg och stressad och kär och självständig och framtidstroende och panikig och lugn och vintermysig och lite lite gråtig på en och samma gång. fast mest glad. saker och ting verkar inte lösa sig. men. just nu i denna stund, dag, vecka tycker jag faktiskt inte att det gör så mycket.

bländad av en höstsol

jag ska snart slänga in lite torsk i vår microvågsugn för att jag måste äta nåt innan jag åker in till uppsala igen. femte bussresan idag blir det. och ja. jag börjar faktiskt tröttna lite på att åka buss. eller inte främst på att åka buss i sig, mer på vilken tidsslukare det är att alltid passa bussar och åka fram och tillbaka. därför spanar jag på lägenheter till billigt pris med alla mina ögon och andra alternativ som gör att jag kan undvika att bo i björklinge nästa år också.
för nu får det faktiskt vara nog.

annars så har jag idag återkommit till skolan efter ett höstlov som mest känts som ett jullov. hela min själ skriker efter lussebullar med strösocker på och luciasånger går på repeat i mitt huvud. dessutom är den allra förstaste julklappen påbörjad. och någon dag snart ska jag försöka pallra mig till yll och tyll och köpa garn.
mitt höstlov har för övrigt varit väldigt bra. jag har hunnit lata mig så att hjärnan nästan trillat ut ur huvet, varit på kalas och fester och krogar så det stått härliga till, hunnit stirra och lyssna på p3 precis lagom mycket och träffat mina fina vänner nästan lagom mycket i alla fall. lite mer hade ju inte skadat.
nu räknar jag ner till jullov. 6 veckor kvar. men ja. någonstans därinnan kommer ju lucia också. det sitter fint!

4, 3, 2, 1 !!!!!!!!!!!

linn är här. det är fint. jag är rädd för min igårdag men ändå ganska glad i min mage. liksom lite hullrigombullrig. nere i köket står det en kladdkaka och väntar på oss. och! edward cullen är skum.

sara och hösten, del2

jag har en trötthetskänsla i min kropp som endast brukar existera när jag har feber och förkylningar och baciller inom räckhåll.
i och för sig vaknade jag med lite halsont igår morse. som en klump. men jag känner mig absolut inte sjuk idag. bortsett från trötthetskänslan då.

jag har, säkert sist av alla i hela världen, sett avatar nu. och den var faktiskt bra. jag har bara varit väldigt irriterad på att filmen fått all uppmärksamhet för att den kostade x antal miljarder att göra. inte har jag trott att den varit nåt att ha.
men jo. jag gillade den. håller inte med om "AAAH DET BÄSTA JAG HAR SETT". inte heller riktigt om den så klassiska "Pochahontas men med mycket bättre effekter."
jag är någonstans mitt emellan. eller så är jag inte det. haha. jag vet inte. men jag tyckte om den. tyckte att den var väldigt vacker. men fortfarande tycker jag att 500 miljoner DOLLAR är en löjlig summa. om jag hade 500 miljoner dollar skulle jag inte kasta bort dem på en film baserad på en mix av massa kända historier (bland annat pochahontas då)
och så känns det lite som att han motsäger sig själv. på något vis.
äh.
eftersom alla redan sett denna film så är det inte riktigt någon idé att skriva mycket mer om den känner jag.

annars så måste jag försöka med någonting mycket viktigt inom en inte allt för lång tid. jag håller på att tyna bort här. samtidigt som jag håller på att explodera. woah.

HÄR ÄR, del två, av bilderna från förra helgen.

sara och hösten

min syster är vacker hon. här är första delen av bilderna vi tog förra helgen: