jag brann nästan upp idag.

har sjungit lucialåtar hela dagen idag. med allra bästaste de visa. min röst är aningen kapsejsad. min kropp är trött. mina ögon känns tunga. mitt hår är fyllt av stearin.
jag är nöjd. så himla glimmande och gnistrande nöjd. har äntligen fått min riktiga lucia. sedan jag slutade i björklinges kyrkokör i femman har jag inte haft en endaste riktig lucia. men idag. käftsmällar på de senaste åren! med hästlängder och stövelkast. fyrverkerier och LJUUUS.
ehehe. jag vet knappt vad jag pratar om. känner mig aningen virrig, under allt det där nöjda.
och angående rubriken. jag var lucia på två av de 7 sjungningarna vi hade idag. och på en av dem så satt kronan snett och jag fick en stor stearinklump i hela huvudet och tydligen så var det en bit av veken som ville ramla av och tända eld på mitt hår. men nejdå. jag var glad och ovetande. började inte heller att brinna. tur det.