onsdag

korvman

JAG ÄR TRÖTT PÅ ATT DET ÄR SÅHÄR.
på att hela livet här är upplagt på ett sånt schema att vad man än gör så väntar man. man väntar på bättre tider. på en annan årstid. på ett nytt jobb. på nästa termin. på att lektionen ska ta slut. på att helgen ska komma. på att man ska få komma hem och äta mackor. på att gitarrlektionen ska börja. på att kön ska ta slut. på att kunna resa iväg. på att få åka hem igen. på att ta studenten.
helt enkelt på att man ska komma fram dit man tänkt sig. så att livet ska få en chans att äntligen ta fart och börja och vara roligt. man ska göra allt det där som man alltid velat göra. och DÅÅ. ja då. då ska man basthujedano mig börja leva i nuet och andas in varendaste liten luftpartikel i presens.

fy svordom säger jag bara.
för just nu är jag huvudsprängdstrött på just detta.
på att man går på dagis (men bara vill börja skolan och lära sig läsa)
på att man börjar skolan (men ständigt längtar till nästa helg, lov, termin, årskurs)
på att man börjar mellanstadiet (men bara vill därifrån och få en ny chans)
på att man börjar högstadiet (men genast vill gå något inriktat och rätt. GYMNASIET.)
på att man börjar gymnasiet (men hela tiden får frågan "vad ska du göra efteråt då???" kastad i ansiktet och därmed inte kan låta bli att längta till studenten.)

för det är ju så det är sagt, tänkt och skrivet.
studenten är lika med den riktiga starten.
valfriheten.
friheten.

vadskadublivadskadujobbamedhurskadufåpengarvadskadubli?

för näeeej. då handlar allt helt plötsligt om att man ska jobba.
för att
få erfarenhet
tjäna pengar
kunna leva
må bra
och för att
man helt enkelt måste

men om man inte vill då.
om man är trött på att sitta hemma och plugga och försöka gråta bort stressen då?
om man helt enkelt bara vill få göra allt det där man vill göra? allt det där som man väntat på så länge att få göra. som man gått på dagis, i lågstadie, mellanstadie, högstadie och gymnasie för att äntligen få föra. att äntligen få tiden och orken.
men då ska man jobba.

äh.
jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig. vet vad jag vill säga. men inte hur jag ska säga det. med andra ord än:
jag är trött på att vänta på att livet ska kunna ta sig en start när det redan kunnat gjort det men när man då måste sitta hemma och göra saker (läxor typ) istället för att gå ut och äta snö. eller sitta inne en hel dag och titta på film. eller hinna träffa alla de där människorna jag vill träffa.
jag tycker det är dumt.
för meningen med livet är basthujedano mig
inte att vänta.

1 kommentar: