tisdag

busstankar

jag vet inte vad jag håller på med. men det ser verkligen ut som att jag skriver mitt andra blogginlägg på denna blåa tisdag. det är verkligen ingen vanlighet eftersom jag verkligen satsar hårt på med det här att vara en dålig uppdaterare.
Trots att den här dagen har varit väldigt upp och ner och hit och dit och att jag åkt omkring mellan glad, fnissig, heldepp och sunkig denna dag så har den ändå innehållit mycket kramar. :)
(måste göra fulsmileysen här, om jag kunde ha ett sånt ansikte skulle jag ha det nu, men eftersom jag har en ständig nedåtmun är det lite neråt nu med. eh)
och jag skrev något jättekaosigt på bussen som bitvis blev bra faktiskt och som bitvis blev jättesmörigt tråkigt.

på sistonde har jag tänkt mycket på självförtroende. Vad är detta självförtroende som alla (och allra mest jag) pratar om hela tiden? är det något som man vet om att man har? vad har det för färg? och så vidare med massa andra dumma frågor... jag är så smart ikväll så jag kan inte komma på fler dumma frågor utan att det ska bli överdrivet jättedumt som typ:
är det en kaksmet?
kan man ha det i koppel?
så jag stannar här va...
men som sagt, jag har funderat en hel del på det på sistonde. vad jag vill komma till har jag ingen aning om men det skulle kännas skönt att ha ett självförtroende som man kunde lita på. Som alltid kunde finnas där och stå bakom en och... jag vet inte... bara vara. Mitt självförtroende som är jättefint när det väl står i blom har en viss tendens att fly. Springa iväg och gömma sig någonstans och visst jag hittar det igen men sedan springer det iväg igen. Bara för att jag satt och skrev typ.... åtta? (detta kan vara överdrift) sidor på bussen så ska jag skriva ner några av de raderna här, innan jag plockar fram min gitarr innan jag somnar.
här går:
hon går där med
håret lite på sned en
röd nyans på
kinderna för
stegen har hon
lagt lite extra
kraft på nu för
tid är inget som
anpassar sig den
är inte anpassningsbar man
måste anpassa sig
själv och att
komma för sent
finns helt enkelt inte

Hon har rättat till
hårstråna nu
slätat ut andetagen och
satt sig
tillrätta även
om det
känns

så fel

----

Detta är verkligen under en jättestor konstruktion med en massa utropstecken efter. nu ska jag ta och kila.
TUDELUDE

4 kommentarer:

  1. Jag tror att självförtroende är blått^^
    asså ÄLSKA DINA KRAMAR <3

    SvaraRadera
  2. det känns
    så fel
    -
    gaaaaaaaaaaah, de där små sista meningarna var det bästa jag läst på riktigt länge!

    SvaraRadera
  3. puss linn puss! <3

    SvaraRadera