koncentrerat. känsliga skadas. eller varnas kanske.

åh så jag älskar

kläder som går sönder precis i rättan tid, dampdagar, provocerande människor, lärare som har så fel men ändå har så rätt för att de är vuxna (och arga), att jag alltid hamnar på gråtgränsen när jag blir förbannad, konversationer som jag inte förstår ett skvatt av och att människan som lägger ut hinder i min väg är väldigt nära mig helahela tiden.
att den människan är jag.

jag vaknade upp i morse och var en glad snorunge. jag kom till stationen och såg solen gå upp bortom rälsen och hade fortfarande en sjungande känsla i hela kroppen.

sen gick jag sönder och nu är det något allvarligt fel på mig.
jag tänker ta ut min ilska på att inte göra någonting. det är nog bäst så. jag pallar inte spela gitarr för jag känner mig bara
felböjd

jag är inte sjuk längre.
synd.
skulle behöva lite feber att skjuta ner tankarna med.
i morgon ska jag försöka låta bli att vara så hmm.. som jag varit idag.
jag borde inte publicera det här.
bara därför <3