falling slowly

först en liten snabb bildsammanfattning av lite av det som hände när jag var väldigt dålig på att sätta mig ner framför min blogg:

kortfilmsfestival.


hannah, hugos, lunchtallrik, lassi och höstlov.

hösten.


jag känner det som att någon har klamrat sig fast på mina armar och hänger där och är tung. känner det som att någon har hittat mina ögonfransar som en hängmatta för att lägga sig där och vila en stund. som att någon tagit all min luft och andats upp den och som att jag måste kämpa lite för att hitta ny.

ja. jag är trött. jag är sömnig och jag är gäspig.
och jag har inte några direkta vettigheter att tala om. tröttheten blockerar lite. men det är någonting med den här trötta känslan som jag tycker om. hur allting går lite långsammare och hur andetagen som jag tungt lyckas andas smakar ganska gott. jag skulle vilja ta med mig mitt täcke i famnen, ner för trappen, med sikte på soffan och lägga mig där med mina trötta ögon och låte dem vila på Once.
den filmen är fin. den är riktigt strålande och glittrande och glänsande och sådär nynnande. ett nynnande som går igenom det mesta.

en annan sak också innan jag slänger mig på luren och hoppas att telefonsignalerna till hannah tutar lite långsammare.
jag beundrar smarta människor. i alla fall smarta människor som lyckas vara smarta utan att använda smartheten till skryt.