NÄE

det känns som om folk verkligen börjar tröttna på min ouppdaternade, mystiska stil. men jag har trotts allt klippt av mig det tunga i håret och inte lyckats få i mig tillräckligt med solsken. jag är ett glatt kaos som är kreativitetsstressad. skolstressen har gått i ide i samband med detta som alla envisas med att kalla lov. snarare är det en långhelg, men jag säger också lov. så det är lov nu. i fem dagar. hallelujah!
fyra av dessa dagar ska jag spendera i rättvik. rättvik är fint. kanske inte lika varmt och tropiskt som thailand. till thailand ska någon främmande människa. jag vet inte vad han heter och jag vet inte hur han ser ut. jag vet ingenting om honom förutom att han är en han och att våran tillfälliga "syo" har mejlat honom nu och att han jobbar på boland. boland är den underbart underutvecklade skolan på att skicka ut brev, som jag kanske ska gå på. detta kanske är på grund av denna thailandsgubbe. EFTERSOM JAG FORTFARNADE INTE FÅTT NÅGOT SVAR PÅ OM JAG KOMMIT IN PÅ DERAS SABLARS MUSIKKLASS ELLER INTE. och eftersom han ska till thailand kommer jag säkert få reda på om jag kommit in eller inte ungefär aldrig. eller efter den 15 maj, och då är det försent. då kan jag ändå inte börja där.
jag slår föresten vad om at det är med flit! de måste säkert ta in mig för att det var så få som säkte, men mig vill de inte ta in. för det tror jag verkligen att de inte vill. sju kritiska gamla gubbar spelade jag upp för. ingen verkade alls tycka jag var bra.
äh. jag får utbrott på det här. men jag ska till brighton i sommar och jag kan inte sluta säga det till alla ungefär tjugioelva gånger om dagen. men jag ska till BRIGHTON! vid kusten i england och jag ska sommarjobba i tre hela veckor på ett fartfyllt kafé och förlåt mig om jag är glad men sånt här händer aldrig mig. förutom nu då.

förlåt för kaoset, ickeexisterande styckebytningar, klaget och skrytet. meeeeeeeen ni kan väl ta och göra som de flesta andra och bara ignorera mig. jag dör ändå någon gång...