hej vinterland och inga utrymmen

Jag håller på att svettas sönder.

Hur kommer det sig att mormrar, morfrar och farmorar alltid har det varmt i sina hus? Själv är jag van vid att det är arton grader och att ens fötter förvandlas till isklumpar om man låter fötterna vandra nakna på golven.

Ungefär så i alla fall.
I vilket fall gör det att det känns skillnad och jag känner det på mig att jag kommer ha svårt att sova i natt.

Eftersom min vistelse här känns… En smula jobbig så har jag och Sara planerat en massa grejer.
För det första ska vi försöka att inte bråka så mycket. Hum hum… Vi får väl se hur det går med den punkten… Egentligen vet jag inte riktigt vad det är som känns jobbigt med att vara här. Eller jo. En del vet jag. För att försöka reda ut det trasslet listar jag lite olika eventuella anledningar här då:

• Jag känner mig fångad i det här huset. Just nu är mitt ända umgänge min mor, min far, min syster, min moster, min mormor och min morfar. Och min katt. Jag har inga vänner att gå ut på promenader med, att åka till Uppsala med eller att bara vara med.
  
• Vi firade jul här förra året. Det gör att det känns som att vi ska fira jul här igen. Det inger mig ett konstigt julhopp. Det känns som att det är något i stil med den 20 december.
  
• Mormor och morfar har ett ganska stort hus. Och just nu har jag och Sara ett rum tillsammans. Det är okej. Däremot kommer mina kusiner och övertar detta rum på tisdag. Då ska vi flytta ner i källaren och dela gillestugan med mamma och pappa. bu bä ba. Det innebär INGET UTRYMME vilket innebär att jag kommer trampa på mina egna nerver snart.
  
• Det finns mycket fritid här. Väldigt mycket. När jag var här förra sommaren hade jag och Sara så mycket fritid att vi satt och löste kvadratpussel. Det gjorde att jag sedan inte kunde sova för att jag såg nya lösningar på detta kvadratpussel och ja… Ni kanske fattar galoppen.
  
• Det känns som att jag missar en massa där hemma. Som att folk ska ha jättekul och bra utan mig. Det är klart jag inte vill att de ska sitta och mögla! Men det världsroliga kan få komma när jag kommer hem.
  
• Eftersom jag har ett internet som glappar så tänker jag inte spendera någon tid vid msn. Det innebär att jag får smsa en massa. Visst, jag har så fiffigt så att det är gratis sms… Men någon del av mig börjar… tröttna på sms… (öhum… det här är ilandsproblemens ilandsproblem)
  
• Det är varmt här.
  

 

Och här börjar jag återkomma till det. Men jo. Jag vet vad problemet/problemen är. Jag får ingen tid för att bara sitta instängd någonstans och lyssna på musik och äta apelsiner, eftersom det är folk lite överallt. Och all denna fria tid ger mig massa tid över till att tänka.

 

MEN! Jag tänker faktiskt inte sitta här och låta tiden bara passera för att så fort som möjligt få åka hem. Det här får vara det sista negativa jag skriver om detta hus, denna stad, denna vecka. Jag ska TA HAND OM MIG SJÄLV nu när jag har tid. Jag ska lyckas med att meditera, jag ska skriva mycket och jag ska lyssna på mycket musik.

Dessutom ska jag och Sara stjäla pappas jobbkamera litegrann någon gång och fota. Och jag ska komma någonvart på min stickning. Vi ska baka cupcakes och jag vet inte. Snart kommer jag säkert sitta här och lösa soduko ,bygga små hus av tandpetare eller försöka komma på nya håruppsättningar. Och mitt i detta ska jag springa i snön. Ensam om det så ska vara. För det finns SNÖÖÖSNÖÖÖÖsnöööööööö här. En halvmeter. En halvmeter som såklart har fått för sig att börja töa nu lagom till att jag kommit hit. Jag ska kanske åka slalom också.

Men som sagt. Skriva mycket.

Jag vet inte hur mycket som hamnar här på bloggen… Men jag såg på Selma Lagerlöf saken på svt och jag vill bli bra, dunderbra, på att skriva nu.

Och jag vill ha en sån där Selmatoffs.

 

Jag vill också ladda upp en massa bilder. Men jag är rädd för att det kommer misslyckas totalt.

Nu ska jag sova. Det är bra.