Luke Pritchard sjunger fint

Det är det här med tid då. Just nu är klockan två minuter över nio och jag har suttit med plugget i knät i någon timma och det enda jag lyckats åstadkomma är några fjuttiga engelskameningar. Och mina ögon har fått läsa lite spanska ord. Som såg någorlunda vettiga ut. Jag vill flytta till Spanien för ett tag, och lära mig det dära språket.

Den här söndagen har varit den mest uppochnervända, trötta, arga, ledsna, ganska glada och slumpartade söndagen på ett tag.
En annmärkningsbar sak: Jag och Elin träffade samma människa två gånger i anknytning till bussresor idag. Egentligen känner vi inte denna människa. Eller nu kanske vi gör det. Vi satt på bussen och diskuterade speglar, skräckfilmer och bastuar (hur säger man bastu i plural??). Det var trevligt.

Min mor har bakat surdegsbröd med god smak. Jag och min syster ska tydligen laga middag nästa helg. Jag ska träffa Hannah i morgon och jag ska antagligen gå på teater på torsdag. JAG SKA KÖPA DETTA TEATERKORT I MORGON. Skulle egentligen ha gjort det i fredags. Men den fredagen tyckte inte om mig, jag hade såklart glömt korten på mig i mitt skåp. Dumma skåp. Dumma minne.
Fast äh, det är inte så dumt. Om jag köper kortet i morgon så räcker det ju i två dagar till i stället.

Söndagar är egentligen så tomma dagar. Jag sov till sju, sedan till nio och sedan till tolv idag. Jag kände inte alls för att behöva gå upp och möta en söndag. Men sen blev det ju som det blev i alla fall. Jag spederade fyrtiofem minuter kanske i en bassäng där det dansade omkring en man på botten. Jag tror att han var en fiskman. För vem kan stå på botten där det är tre meter djupt och bara stå där. Han tittade upp mot mig när jag flöt förbi. Jag fick lust att vinka till honom, men insåg sedan att det är långt ifrån normalt och jag känner inte för att dra åt mig en massa uppmärksamhet när jag skvalpar omkring där och ser allmänt JÄTTESÖT ut. Jag har försökt det där med att stå på botten någon gång. Det var när jag gick på simning på fyrishov... Haha! Jag och en till människa vid namn Jenny bestämde oss för att simma ner till botten och stå där och dansa. Party party tänkte vi, och dök ner. Det funkade inte. Jag fick bara ont i öronen och luftbubblor i ögonen och flöt upp på en gång.

I morgon är det måndag. Jag har faktiskt lite skolarbete att beklaga mig över. Och jag har en farmor som var på besök här idag. Ser ni, hela tiden ramlar jag tillbaka till denna söndag... Men näej!
NOG OM DENNA SÖNDAG NU!
NOG OM FISKMÄN!
NOG OM MIG!

Och höhö. Som det ego jag är kan jag inte skriva om så mycket annat än om mig själv. Jag skulle ju alltid kunna försöka skriva om klimathotet, icaaffärer eller lyxgym. Men nej. Jag vet inte hur det skulle gå. Jag är inte så allmänbildad.
Nu över till soffan och TV:n och mammas nybakta surdegsbröd!