jag började gråta när jag läste någonting gammalt idag. jag blev väldigt nostalgisk och samtidigt arg på mig själv för att jag låtit mig själv tappat bort mina chanser idag. jag åkte snabbt tillbaka två somrar i tiden idag. jag önskade att jag fick vara i hans stadiga armar idag.
jag skrev någonting idag.
som egentligen är lite för privat. men det gör egentligen ingenting. egentligen gör det mesta inte så mycket. bara det faktum att jag lyckats slarva bort någonting som kunnat bli något riktigt bra. som redan skulle kunna vara något riktigt bra.
det här låter jättehemskt nu. det var det idag. tidigare idag. nu är det lite bättre. det blev lite bättre. kanske för att jag skrev bland annat detta:
jag minns mitt vita linne mina
generat färgade kinder och mina
bröst som var mindre då än nu
jag minns mitt rum och minns
frånvaron av vartenda dammkorn
minns hur neutraliteten var någonting
som jag bankat in i mitt huvud
trots att jag skrivit
låtar
texter
brev
dagbokssidor
om dig och dina känslor
om dig och mina känslor
om dig och allting du gjort
om oss och allting som skulle kunna hända
som faktiskt inte fick hända.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar