ser dig snart

allra käraste bloggen.
jag känner att jag inte lämnar någon rättvisa kvar till mina inlägg här alls. allting de senaste veckorna har varit mer ihopkastat och sluddrigt än i vanliga fall.
det är tristigt.
här är i vilket fall sistaste avsnittet av julkalendern. även om det kommer en liten sak till lite senare. jag lyssnade på warning sign nyss och blev helt...
hm.
som att den prickade precis en känsla som jag stoppat undan och gömt av skam och drog fram den i ljuset från min skrivbordslampa och återupplivade den.
underligt.
och i morse vaknade jag och kände mig som för exakt ett år sedan. som att jag var på väg till ungdomens hus skateramp och som att jag kände doften av blöt fleecetröja.
humpf.
nejnu.
nu tänker jag spela machinarium och låtsas att jag är en liten robot.
i morgon ska jag armbågas på stan.
adjöken purjolöken.