jag hade nästan tänkt klaga lite på snön först och främst. men det har jag redan gjort tillräckligt idag och inte har det blivit bättre. dessutom har x antal andra också klagat, så därför kan jag beklaga mig över.. just ingenting. eftersom idag känns ingenting rktigt värt att klaga på. jag drömde arga drömmar inatt. om kent och borttappade biljetter och jag är fortfarande lite kvar i den där arga, spända känslan, även om det gått mer än nio timmar.
sen en sak som må vara sorgligt. jag har blivit lite småkär sådär. det är bara det att människan inte finns på riktigt riktigt. fast äh, sånt är ignoreringsbart.
Haha, det är så sött. Och du lika så, som få.
SvaraRadera