(medans ni tittar kan ni ju lyssna på detta om ni vill.)
Januari
2010 började hand i hand med en otroligt fin louise. Smultroncider i hennes grannars hus och ett par alldeles förfrusna fötter. vi var hemma i björklinge vid 12slaget och jag var oerhört imponerad av louises fyrverkerigalna pappa.
några timmars sömn efter 12slaget åkte min familj och farmor iväg till canarieöarna. canarieöarna gör mig rastlös. trivdes som bäst när jag och sara druckit för mycket supersöt cappuccino och istället för att somna låg och skrattade dödligt högt åt vår tysta tyska hotellgranne och åt omgjorda pokémonlåtar. jag skulle nog inte klarat av den där pensionärsön utan min kära syster.
januari var en allmänt humörsvängande månad. lärorik. jobbig. skrattig. ledsen. hatisk. pratig.
jag klarade mig igenom den genom att bland annat äta semla med felix i tusentals timmar, sova över hos rebecka, härja på ikea och gränby centrum med elin, linnea och rebecka och ha linn på besök och dansa med greker. köpte en superfin vårjacka på vinterrean och suddade därmed genast bort några vinterveckor i mitt huvud.
blev medveten om att gotland och sommaren kommer om inte en omöjligt lång tid, just eftersom vi bokade gotlandshuset.
Februari
jag började sakta men säkert återhämta mig i februari. januaris slitsamma tankar satt fortfarande och ganska ofta i mitt bakhuvud och skavde. men jag skrev upp bra saker som hänt varje kväll. övade på att inte tänka så taskigt mot mig själv.
jag klarade mig igenom den genom att bland annat äta semla med felix i tusentals timmar, sova över hos rebecka, härja på ikea och gränby centrum med elin, linnea och rebecka och ha linn på besök och dansa med greker. köpte en superfin vårjacka på vinterrean och suddade därmed genast bort några vinterveckor i mitt huvud.
blev medveten om att gotland och sommaren kommer om inte en omöjligt lång tid, just eftersom vi bokade gotlandshuset.
Februari
jag började sakta men säkert återhämta mig i februari. januaris slitsamma tankar satt fortfarande och ganska ofta i mitt bakhuvud och skavde. men jag skrev upp bra saker som hänt varje kväll. övade på att inte tänka så taskigt mot mig själv.
den 8:e februari började min 6 veckors långa praktik. jag pendlade mellan att känna mig som kultur i länets nya framtid och som en bortglömd aningen korkad tonåring. spenderade de flesta av mina dagar med att försöka få hjärnan att fungera mer effektivt. men också med att filma, fota, skriva, prata, äta, dricka kaffe, skratta, blinka, trixa med htmlkoder och ringa datatekniker. såhär ett nytt år i efterhand kan jag säga att en bättre praktik kan ha varit svårt att få.
jag träffade hannah ganska mycket i februari. gick på teater, drack te, pratade, mådde fint.
vi hade, indien och elin och allmän vänskap i ära, en underbart fantastisk indienfest där jag och rebecka lagade mat i hundratals kastruller samtidigt. vi (jag, elin, linnea, rebecka) lyssnade på den här playlisten och åt indiska grytor och drack mangolassi gjord på en lite för omogen mango. dansade i vårt lilla datorrum. skrattade. trivdes.
två dar senare åkte elin till indien och jag var så avundsjuk att det gjorde ont, att jag inte vågade erkänna hur avundsjuk jag var, att jag drömde mardrömmar där jag råkade min avundsjuka sippra ur mig och såra. såhär i efterhand känns det dumt. elin var ju med om världens bästa land.
jag lyssnade nästan jämt på Be good or be gone av Fionn Regan. gjorde till och med en liten film för mitt ego där den hörs i bakgrunden.
föutom när jag (INTE ATT GLÖMMA) lyssnade på vampire weekend då förstås. var med om mitt mest oväntade och intressanta främlingmöte någonsin i februari. jag hade spenderat en helg hos louise på lidingö. ramlat omkring i snökaoset på stockholm gator i mina dumma vinterskor. varit på en fest där alla mest satt i varsin soffa och opratade med varandra. filosoferat med louise. på vägen hem, efter att ha gått igenom biljettkontrollen och blivit kallad señorita av en ovanligt glad biljettkontrollgubbe, stod jag på perrong 13. väntade på märstapendeln och kände mig väldigt glad. ringde carl och frågade hur man skulle köpa biljetter till dark side of the doom. fick förklara för en tant att det var rätt perrong hon var på. och då, precis när jag ska kliva på märstapendeln, mitt i all min bubblande glädje dyker det upp en kille och säger "ursäkta, vet du om det är den här man ska ta om man ska ta upptåget till uppsala sen?". jag svarade "jovisst! jag ska till uppsala, du kan åka med mig!" så vi klev på, satte oss mittemot varandra och pratade hela vägen. upptäckte att musiksmakerna var lika. pratade om helgen. pratade om jag vet faktiskt inte vad längre. om mycket i alla fall. pelle hette han. och pelle fick mig att börja lyssna på underbaraste vampire weekend.
mitt februari avslutades sedan med en konsert som hette duga. jag, en otroligt förkyld linn, min syster och linns kompis emilina såg KENT i annexet den 27:e februari. studsade, dansade, skrek och sjöng mig igenom hela spelningen.
Mars
jag fortsatte att praktika ända till den 29e mars. åstadkom otroligt mycket. bland annat den här filmen om wiks folkhögskola:
jag sjöng en del med bälingekören. var dock fortfarande vintervilsen och klarade därför inte av det helhjärtat. tog sista sprutan mot livmoderhalscancer.
elin, efterlängtad, kom hem från indien. berättade om massa fantastiska grejer. det började slaska utomhus. jag köpte vårskor i samma färg som min jacka. just därför la jag avundsjukan på första bästa hylla och kände mig istället otroligt glad över elins indienresande, och började själv längta ofantligt till mitt egna framtida indienresande.
i mars såg jag MIKA live, tillsammans med en FIN del av min fina klass.
min mamma var otroligt omtänksam mot mig på praktiken. nämligen satt hon två dagar i veckan vid skrivbordet bredvid mig. lät mig rymma ut i slasket på luncherna. bjöd mig på varm choklad på hugos kaffe i parken. gick promenader över den stora fina kyrkogården med solen i ögonen tillsammans med mig.
mars var den månad då våren började komma ikapp mig. jag glömde bort att tänka på sånt som var jobbigt. la all min hjärnkapacitet på att leta vårtecken. halkade omkring i mina vårskor, var på gamlingfest i ingenstans och såg lite mark i ett dike, drack chailatte i vårsolen med världens bästa hannah, sneglade på ån mest hela tiden och lyssnade ihjäl mig på the kooks låt watching the ships roll in:
både rebecka och elin passade på att fylla myndiga. MEN rebecka isolerade sig duktigt med att vara i kina med sin skola. lyx dock!
efter att praktiken tagit slut kunde jag äntligen andas ut. kunde återvända till korta lata skoldagar och fick mer tid att känna mig sådär löjligt vårglad. tre små skoldagar hann jag med innan mars tog slut, men de kunde inte ha suttit bättre nej.
April
den första dagen i april fick vi påsklov. jag hade någon vecka tidigare i min praktiktrötta lunchrast vilat ögonen på något väldigt intressant i DN. nämligen en bioannons, för en film som hette Nowhere Boy, med den enstaka textraden: "Beatelsfans, se den!".
min hjärna kopplade detta genast till min kära beatelstokiga joffan och planerna började smidas. vi skulle se filmen. ingen fråga där inte. den visades dessvärre inte i uppsala. men dessvärre blev till dessbättre. vi bestämde oss för att fira in påsklovet med en tripp till estocolmo för att se filmernas film. och filmernas film känns nu som en underdrift. känslan av braigheten i filmen satt nog kvar nästan hela april.
dagen efter, med bilden av john lennons ungdom fortfarande i huvudet begav min familj sig till sveriges bästa ö. (gotland för er lite trögtänkta).
vi var där i fem dagar, bodde i ett litet hus tillsammans. jag läste mycket. njöt av solen. vi bråkade med varandra. blev sams igen. åt goda middagar. cyklade omkring. picknickade på stenbryggor. vandrade omkring i visby. lyssnade mycket på låten i filmen nedan:
jag började känna mig helt redo för allt som i min väg komma skulle. aningen odödlig. förutom när vi var på spinning med klassen då. då dog jag nog flera gånger.
var ute i våren om möjligt ännu mer. åt ohälsosamt underbart mycket glass. bevittnade en cykelstöld samtidigt som jag satt och pratade med den visaste människan jag känner, felix olin nämligen.
träffade min praktikhandledare och började prata om att göra en filmatisering av wikdagen. var på en 18årsfest där jag kände mig enbart supernykter och sorglig. gick hem tidigare och fick sedan springa hem eftersom jag blev jagad av nån jävla livlös björklingetönt.
började stressa över skolan. gympalektionen gick strålande, joffan och jag gav alla träningsvärk.
avslutade april med mitt finaste valborg någonsin.
Maj
maj försvann på något vis lite. nationella prov började rada upp sig. skolaninnansommaren radade upp sig otroligt tydligt. jag och joffan bokade våra biljetter till london (vilket firades med fish and chips, dock med felix). jag var liksom antingen redan i sommarlovet och odlade fräknar, på londons gator dansandes eller fast i en pluggapluggaplugga bubbla. slutet på tvåan nämligen. läste matte c nämligen.
men maj är ändå en av mina absoluta favoritmånader. joffan, jag och jesper började planera vad vi skulle spela på treornas student. jag klippte mig (har inte gjort det sen dess). vi åkte till borlänge där jag och linn åkte vidare till falun. i falun fick jag en främlings rumpa i ansiktet och kram av en blodig gammal kamrat.
i skolan skrev vi romeo och julia låtar. sedan sjöng jag tillsammans med alex på musikens hus inför hela skolan, på teatergruppens romeo and juliet föreställning.
wikdagen närmade sig med stormsteg. återigen planering. wikdagen anlände. jag sprang omkring med filmkamera och stativ i högsta hugg och försökte även att se lite saker. skapade detta, åt kultur i länet och wiks folkhögskola:
vi hade musikkafé med klassen. ett stort och fint stressmoment som jag ett tag trodde skulle ta kål på mig. men jag överlevde. hann inte sjunga upp. men annars så.
min stora fasa, nationella i matte c, anlände i slutet av maj. jag hade pluggat så att hjärnan nästan trillat ut. faktiskt lärt mig allt det där med punkter, logaritmer och derivata. och hej och hå. trots att de flesta lektioner spenderats pratandes med jonatan och oscar så hade jag en superhjältedag och klarade av provet helt jättefint!
sedan fick jag en superintensiv och kort förkylning. hostade mig igenom en otroligt fin grillkväll med de fyra bästa björklingemänniskorna och en otroligt regnig helg.
Juni
juni. som jag väntat. googlat. wikipediat. p3spanat. lyssnat på ack, sundyberg. frågat människor. hållit utkik i tidningar, i butiker. om det skulle finnas en facebook-applikation där man kunde få reda på sitt mest iverkligheten-sagda ord skulle resultatet för mig nog blivit oskar linnros. alternativt längtar. den 9:e juni släpptes Vilja Bli. den 10:e gick jag och köpte den. och jag har aldrig någonsin i hela mitt liv fastnat så mycket för en skiva. men, vi tar juni från sin början först.
sista övandet innan treornas student. sedan stod vi plötsligt där. joffan jag och jesper. på orangeriets trappa i botaniska trädgården. framför oss föräldrar, kusiner, pojkvänner, flickvänner, mormroar, farmrorar, kompisar, sysslingar, syskon, morfrar, farfrar, mostrar, halvpappor och ungefär halva världen.
vi sjöng. jesper spelade piano. real love. one last time. jespers pianosolo. en gång till. sedan slut.
sommar i alla luftpartiklar.
sedan gick jag. efter applåderna och sådär. till min mosters kolla. eftersom carl själv hade tagit studenten. jag var där bland alla hans släktingar och vänner. åt lite dundergod mat och pratade med trevliga människor. kände mig väldigt lagom. grattade en glad och sliten carl.
sen så kom linn på besök! linn, jag, elin, linnea, rebecka och louise åkte till gröna lund. började dagen pirrigt glada. fortsatte dagen pirrigt glada. åkte upptåg. åkte pendel. glada. tills. pendeln stannade och linnea som tittade ut genom fönstret sa:
"öh. vad är det med den där tjejen?"
utanför fönstret stod en tjej, kanske 13 år, som såg helt förstörd ut. hon satte sig på huk. ställde sig upp. grät. gick därifrån. vi alla började undra vad som hade hänt. såg andra personer på perrongen. också uppenbart upprörda. vi spekulerade. hade ett djur blivit påkört? nåt stort?
det var först när chauffören sa i högtalarna "vi har.... eehhm. råkat ut för en liten olycka. ni.. kommer att.. få gå av.. pendeln.. och bli.. ledda ut från perrongen.." med den mest gråtfärdiga, darriga stämma vi någonsin hört som vi förstod. någon hade hoppat framför tåget.
det här är något som jag knappt berättat för folk. just för att det blir en sån fruktansvärd stämning. vi alla grät och kramade varandra. försökte fatta men också låta bli att förstå. ringde våra föräldrar och sa vad som hade hänt. kom fram till att fortsätta ändå. trots att dagen redan kändes som en vecka. en helt förstörd vecka. så vi åkte till gröna lund. vi hade det kul, även om jag på nåt vis hade dåligt samvete varje gång jag skrattade. men, som louise sa det. man lär sig något även av att uppleva hemska saker.
veckan efter gröna lund hade vi kompletteringsvecka. jag var hemma och latade mig. gjorde klart wikfilmen. amanda fyllde år. jag räknade ner till sommaravslutningen. laddade inför sommarjobb på ncc. och som sagt, köpte oskar linnros skiva.
skolavslutningen kom till slut. kändes otroligt osomrig. vi var inomhus och åt kanelbullar. jag kom försent. min lärare var arg på mig för det. men om nåt år 2010 var somrigt så var det skolavslutningskvällen. jag blev kär på ungefär fem minuter. pussades hela kvällen i humC. fick skjuts till stationen på en skrämmade ranglig cykel. kom hem och somnade så glad som jag aldrig somnat förut. sen hur pass på riktig den där kärheten var vet jag nu inte. men just då var jag blixtförälskad. blind och alldeles snurrig av lycka.
helgen for förbi. jag for upp och ner. sov knappt alls. åt knappt alls. grät och skrattade. pratade ut med felix. lyssnade på oskar linnros.
sen kom måndagen. jag och amanda skulle börja sommarjobba. tillsammans. två veckor, på ncc trädgård. jag har aldrig haft ett så roligt jobb. inte med tanke på själva jobbet då. det var ganska tröttsamt att rensa ogräs mellan varven. men sällskapet. amanda. nog den roligaste och knäppaste människa jag känner. lasse med trimmern. det är allt jag säger. två veckor skrattade jag mig igenom snabbt! blåste lite löv, sopade lite grus, skrattade åt lasse och ständigt lyssnade jag på oskar linnros.
midsommar kom. jag var i värmland med familjen och med superkusinerna. fick skjuts in till karlstad för att träffa kim. vi åkte båtbuss och åt på mcdonalds. det var fint.
somnade flera nätter i rad lyssnandes till steget. hade ett kaos i hela kroppen ja. och mitt i detta, i slutet av juni begav jag mig till borlänge och till peace and love för att jobba med att plocka ölburkar. för att få se världens bästa band. för att råka göra massa dumt och vara vaken en hel natt. men det hör till andra halvan av mitt 2010. så jag stannar här nu.
vi hade, indien och elin och allmän vänskap i ära, en underbart fantastisk indienfest där jag och rebecka lagade mat i hundratals kastruller samtidigt. vi (jag, elin, linnea, rebecka) lyssnade på den här playlisten och åt indiska grytor och drack mangolassi gjord på en lite för omogen mango. dansade i vårt lilla datorrum. skrattade. trivdes.
två dar senare åkte elin till indien och jag var så avundsjuk att det gjorde ont, att jag inte vågade erkänna hur avundsjuk jag var, att jag drömde mardrömmar där jag råkade min avundsjuka sippra ur mig och såra. såhär i efterhand känns det dumt. elin var ju med om världens bästa land.
jag lyssnade nästan jämt på Be good or be gone av Fionn Regan. gjorde till och med en liten film för mitt ego där den hörs i bakgrunden.
föutom när jag (INTE ATT GLÖMMA) lyssnade på vampire weekend då förstås. var med om mitt mest oväntade och intressanta främlingmöte någonsin i februari. jag hade spenderat en helg hos louise på lidingö. ramlat omkring i snökaoset på stockholm gator i mina dumma vinterskor. varit på en fest där alla mest satt i varsin soffa och opratade med varandra. filosoferat med louise. på vägen hem, efter att ha gått igenom biljettkontrollen och blivit kallad señorita av en ovanligt glad biljettkontrollgubbe, stod jag på perrong 13. väntade på märstapendeln och kände mig väldigt glad. ringde carl och frågade hur man skulle köpa biljetter till dark side of the doom. fick förklara för en tant att det var rätt perrong hon var på. och då, precis när jag ska kliva på märstapendeln, mitt i all min bubblande glädje dyker det upp en kille och säger "ursäkta, vet du om det är den här man ska ta om man ska ta upptåget till uppsala sen?". jag svarade "jovisst! jag ska till uppsala, du kan åka med mig!" så vi klev på, satte oss mittemot varandra och pratade hela vägen. upptäckte att musiksmakerna var lika. pratade om helgen. pratade om jag vet faktiskt inte vad längre. om mycket i alla fall. pelle hette han. och pelle fick mig att börja lyssna på underbaraste vampire weekend.
mitt februari avslutades sedan med en konsert som hette duga. jag, en otroligt förkyld linn, min syster och linns kompis emilina såg KENT i annexet den 27:e februari. studsade, dansade, skrek och sjöng mig igenom hela spelningen.
Mars
jag fortsatte att praktika ända till den 29e mars. åstadkom otroligt mycket. bland annat den här filmen om wiks folkhögskola:
jag sjöng en del med bälingekören. var dock fortfarande vintervilsen och klarade därför inte av det helhjärtat. tog sista sprutan mot livmoderhalscancer.
elin, efterlängtad, kom hem från indien. berättade om massa fantastiska grejer. det började slaska utomhus. jag köpte vårskor i samma färg som min jacka. just därför la jag avundsjukan på första bästa hylla och kände mig istället otroligt glad över elins indienresande, och började själv längta ofantligt till mitt egna framtida indienresande.
i mars såg jag MIKA live, tillsammans med en FIN del av min fina klass.
min mamma var otroligt omtänksam mot mig på praktiken. nämligen satt hon två dagar i veckan vid skrivbordet bredvid mig. lät mig rymma ut i slasket på luncherna. bjöd mig på varm choklad på hugos kaffe i parken. gick promenader över den stora fina kyrkogården med solen i ögonen tillsammans med mig.
mars var den månad då våren började komma ikapp mig. jag glömde bort att tänka på sånt som var jobbigt. la all min hjärnkapacitet på att leta vårtecken. halkade omkring i mina vårskor, var på gamlingfest i ingenstans och såg lite mark i ett dike, drack chailatte i vårsolen med världens bästa hannah, sneglade på ån mest hela tiden och lyssnade ihjäl mig på the kooks låt watching the ships roll in:
både rebecka och elin passade på att fylla myndiga. MEN rebecka isolerade sig duktigt med att vara i kina med sin skola. lyx dock!
efter att praktiken tagit slut kunde jag äntligen andas ut. kunde återvända till korta lata skoldagar och fick mer tid att känna mig sådär löjligt vårglad. tre små skoldagar hann jag med innan mars tog slut, men de kunde inte ha suttit bättre nej.
April
den första dagen i april fick vi påsklov. jag hade någon vecka tidigare i min praktiktrötta lunchrast vilat ögonen på något väldigt intressant i DN. nämligen en bioannons, för en film som hette Nowhere Boy, med den enstaka textraden: "Beatelsfans, se den!".
min hjärna kopplade detta genast till min kära beatelstokiga joffan och planerna började smidas. vi skulle se filmen. ingen fråga där inte. den visades dessvärre inte i uppsala. men dessvärre blev till dessbättre. vi bestämde oss för att fira in påsklovet med en tripp till estocolmo för att se filmernas film. och filmernas film känns nu som en underdrift. känslan av braigheten i filmen satt nog kvar nästan hela april.
dagen efter, med bilden av john lennons ungdom fortfarande i huvudet begav min familj sig till sveriges bästa ö. (gotland för er lite trögtänkta).
vi var där i fem dagar, bodde i ett litet hus tillsammans. jag läste mycket. njöt av solen. vi bråkade med varandra. blev sams igen. åt goda middagar. cyklade omkring. picknickade på stenbryggor. vandrade omkring i visby. lyssnade mycket på låten i filmen nedan:
jag började känna mig helt redo för allt som i min väg komma skulle. aningen odödlig. förutom när vi var på spinning med klassen då. då dog jag nog flera gånger.
träffade min praktikhandledare och började prata om att göra en filmatisering av wikdagen. var på en 18årsfest där jag kände mig enbart supernykter och sorglig. gick hem tidigare och fick sedan springa hem eftersom jag blev jagad av nån jävla livlös björklingetönt.
började stressa över skolan. gympalektionen gick strålande, joffan och jag gav alla träningsvärk.
avslutade april med mitt finaste valborg någonsin.
Maj
maj försvann på något vis lite. nationella prov började rada upp sig. skolaninnansommaren radade upp sig otroligt tydligt. jag och joffan bokade våra biljetter till london (vilket firades med fish and chips, dock med felix). jag var liksom antingen redan i sommarlovet och odlade fräknar, på londons gator dansandes eller fast i en pluggapluggaplugga bubbla. slutet på tvåan nämligen. läste matte c nämligen.
men maj är ändå en av mina absoluta favoritmånader. joffan, jag och jesper började planera vad vi skulle spela på treornas student. jag klippte mig (har inte gjort det sen dess). vi åkte till borlänge där jag och linn åkte vidare till falun. i falun fick jag en främlings rumpa i ansiktet och kram av en blodig gammal kamrat.
i skolan skrev vi romeo och julia låtar. sedan sjöng jag tillsammans med alex på musikens hus inför hela skolan, på teatergruppens romeo and juliet föreställning.
wikdagen närmade sig med stormsteg. återigen planering. wikdagen anlände. jag sprang omkring med filmkamera och stativ i högsta hugg och försökte även att se lite saker. skapade detta, åt kultur i länet och wiks folkhögskola:
vi hade musikkafé med klassen. ett stort och fint stressmoment som jag ett tag trodde skulle ta kål på mig. men jag överlevde. hann inte sjunga upp. men annars så.
min stora fasa, nationella i matte c, anlände i slutet av maj. jag hade pluggat så att hjärnan nästan trillat ut. faktiskt lärt mig allt det där med punkter, logaritmer och derivata. och hej och hå. trots att de flesta lektioner spenderats pratandes med jonatan och oscar så hade jag en superhjältedag och klarade av provet helt jättefint!
sedan fick jag en superintensiv och kort förkylning. hostade mig igenom en otroligt fin grillkväll med de fyra bästa björklingemänniskorna och en otroligt regnig helg.
Juni
juni. som jag väntat. googlat. wikipediat. p3spanat. lyssnat på ack, sundyberg. frågat människor. hållit utkik i tidningar, i butiker. om det skulle finnas en facebook-applikation där man kunde få reda på sitt mest iverkligheten-sagda ord skulle resultatet för mig nog blivit oskar linnros. alternativt längtar. den 9:e juni släpptes Vilja Bli. den 10:e gick jag och köpte den. och jag har aldrig någonsin i hela mitt liv fastnat så mycket för en skiva. men, vi tar juni från sin början först.
sista övandet innan treornas student. sedan stod vi plötsligt där. joffan jag och jesper. på orangeriets trappa i botaniska trädgården. framför oss föräldrar, kusiner, pojkvänner, flickvänner, mormroar, farmrorar, kompisar, sysslingar, syskon, morfrar, farfrar, mostrar, halvpappor och ungefär halva världen.
vi sjöng. jesper spelade piano. real love. one last time. jespers pianosolo. en gång till. sedan slut.
sommar i alla luftpartiklar.
sedan gick jag. efter applåderna och sådär. till min mosters kolla. eftersom carl själv hade tagit studenten. jag var där bland alla hans släktingar och vänner. åt lite dundergod mat och pratade med trevliga människor. kände mig väldigt lagom. grattade en glad och sliten carl.
sen så kom linn på besök! linn, jag, elin, linnea, rebecka och louise åkte till gröna lund. började dagen pirrigt glada. fortsatte dagen pirrigt glada. åkte upptåg. åkte pendel. glada. tills. pendeln stannade och linnea som tittade ut genom fönstret sa:
"öh. vad är det med den där tjejen?"
utanför fönstret stod en tjej, kanske 13 år, som såg helt förstörd ut. hon satte sig på huk. ställde sig upp. grät. gick därifrån. vi alla började undra vad som hade hänt. såg andra personer på perrongen. också uppenbart upprörda. vi spekulerade. hade ett djur blivit påkört? nåt stort?
det var först när chauffören sa i högtalarna "vi har.... eehhm. råkat ut för en liten olycka. ni.. kommer att.. få gå av.. pendeln.. och bli.. ledda ut från perrongen.." med den mest gråtfärdiga, darriga stämma vi någonsin hört som vi förstod. någon hade hoppat framför tåget.
det här är något som jag knappt berättat för folk. just för att det blir en sån fruktansvärd stämning. vi alla grät och kramade varandra. försökte fatta men också låta bli att förstå. ringde våra föräldrar och sa vad som hade hänt. kom fram till att fortsätta ändå. trots att dagen redan kändes som en vecka. en helt förstörd vecka. så vi åkte till gröna lund. vi hade det kul, även om jag på nåt vis hade dåligt samvete varje gång jag skrattade. men, som louise sa det. man lär sig något även av att uppleva hemska saker.
veckan efter gröna lund hade vi kompletteringsvecka. jag var hemma och latade mig. gjorde klart wikfilmen. amanda fyllde år. jag räknade ner till sommaravslutningen. laddade inför sommarjobb på ncc. och som sagt, köpte oskar linnros skiva.
skolavslutningen kom till slut. kändes otroligt osomrig. vi var inomhus och åt kanelbullar. jag kom försent. min lärare var arg på mig för det. men om nåt år 2010 var somrigt så var det skolavslutningskvällen. jag blev kär på ungefär fem minuter. pussades hela kvällen i humC. fick skjuts till stationen på en skrämmade ranglig cykel. kom hem och somnade så glad som jag aldrig somnat förut. sen hur pass på riktig den där kärheten var vet jag nu inte. men just då var jag blixtförälskad. blind och alldeles snurrig av lycka.
helgen for förbi. jag for upp och ner. sov knappt alls. åt knappt alls. grät och skrattade. pratade ut med felix. lyssnade på oskar linnros.
sen kom måndagen. jag och amanda skulle börja sommarjobba. tillsammans. två veckor, på ncc trädgård. jag har aldrig haft ett så roligt jobb. inte med tanke på själva jobbet då. det var ganska tröttsamt att rensa ogräs mellan varven. men sällskapet. amanda. nog den roligaste och knäppaste människa jag känner. lasse med trimmern. det är allt jag säger. två veckor skrattade jag mig igenom snabbt! blåste lite löv, sopade lite grus, skrattade åt lasse och ständigt lyssnade jag på oskar linnros.
midsommar kom. jag var i värmland med familjen och med superkusinerna. fick skjuts in till karlstad för att träffa kim. vi åkte båtbuss och åt på mcdonalds. det var fint.
somnade flera nätter i rad lyssnandes till steget. hade ett kaos i hela kroppen ja. och mitt i detta, i slutet av juni begav jag mig till borlänge och till peace and love för att jobba med att plocka ölburkar. för att få se världens bästa band. för att råka göra massa dumt och vara vaken en hel natt. men det hör till andra halvan av mitt 2010. så jag stannar här nu.
du är så söööt! och den där tjejen på tågt från gröna var ruulig, nästan lika rolig som du min fina <3 ååh, fina foton!
SvaraRadera