"nej, jag vill se det i verkligheten i stället"

det är konstigt hur småsaker
faller på plats så här i efterhand och
hur mycket jag måste slåss och kämpa för att
se det fina och fnissiga och vackra i honom
se saker som jag inte riktigt vet om jag
faktiskt såg så
osäkert känns det nu för
arrogans är min allra största allergi och
inte kan väl jag förstå var
skratten
kyssarna
egentligen hörde hemma


det är småsaker och jag
vet vad jag minns men
det är så mycket lättare att
se det jag ser för inte kan jag väl
böja undan mina ögon så mycket nej
han befinner sig lite överallt och
kastar ur sig lite för många ord och
tar åt sig lite för många kramar håller
upp lite för många huvuden
och har en lite alldeles för ful
attityd

mot allt och det mesta och jag
står med inga fötter alls på marken
när jag hoppar upp för trappor och
ner från bussar
jag ser honom väldigt ofta ja
och nej det är inte the beatles det är inte lockar

det är lukten av hans instängda rum
mina instängda tankar och det
faller bort faller dit är
bara småsaker och
jag står där jag står
kunde inte vara säkrare på
någonting annat men
ändå

det vill inte riktigt vara så

____________________________________________________________

hö! vimsigare än såhär får ni nog vända upp och ner på google och skaka lite på för att hitta.
men vet ni vad, det gör mig absolut ingenting. ni behöver inte förstå. ni får inte riktigt göra det heller. och om ni nu förstår så gör ni nog inte det i alla fall. jag själv förstår inte ens.
men det känns fint detta, jag skriver utan att tänka och det blir inte äckligt hemskt och även om nu mitt gitarrspelande har gått sönder alldeles för mycket så måste det helt enkelt inte betyda att jag är på nedväg så mycket att jag kommer försvinna.
nej jag kommer aldrig försvinna.