lördag

klockan tolv tänker jag inte skura golv.

jag sitter och lyssnar på hur klockan bakom mig
tick
tick
tick
tick
tick
tick
tick
ar

hur min dator knakar och hur små bilar långt borta utanför mitt fönster far förbi.
klockan är snart halv tolv och jag är alldeles ensam hemma. innanför mitt (vårat kanske man ska säga. men men) hus alla ihopsittande väggar finns bara jag. och en massa möbler såklart. men annars bara jag. inte ens sture är hemma nu.
jag tror inte jag har varit ensam hemma på natten förut.
det är lite läskigt.
jag somnade i soffan.
men dörren är låst.
i alla fall framdörren.
jag är väldigt trött.
hade egentligen bara tänkt ställa ner glasen i diskmaskinen och sedan gå och lägga mig.
mina föräldrar kommer hem snart. fyller huset med lite ljud igen.
det underliga är mest hur jag känner mig. alltid har jag kunnat se mig själv boendes ensam i en lägenhet i köpenhamn, london, amsterdam eller någon annan stor stad. sittandes i ett stort fönster med en kopp te i handen och massa små människor utanför fönster i mina ögon.
ja ja.
jag kvällssvammlar.
men just nu känns det mest rastlöst att vara ensam hemma. och jag har varit det i.... snart fem timmar.... ?
eller?
på något vis smular detta sönder min bild av mig själv ensam i en egen lägenhet.

en väldigt bra film heter förresten me and you and everyone we know.
den borde ses om man inte redan sett den. om man har det kan man alltid se den igen, tror jag.
nu ska jag samla ihop alla mina läxor till en och samma hög och sedan gå och lägga mig.

1 kommentar: