söndagssorg/söndagsångest

är någonting jag inte tror på.
är någonting jag i alla fall inte vill tro på.

nämligen så är det så känt med det här att känna ångest på söndagen. undra vart helgen tog vägen, vart veckan tog vägen, vart alla veckor i hela ens liv tagit vägen. och så är det ju måndagen. som kommer och slår en i ansiktet.
nej!
jag vill inte det.
1: jag tycker om måndagar. de startar igång veckan och brukar vara utvilade dagar.
2: söndagar är sköna. ska vara sköna i alla fall. vilodag sådär.

UÄHÖ.
jag har söndagsrastlöshet i min kropp för tillfället. jag försöker göra massa saker som ska få bort rastlösheten. som att jogga, rita, klistra in foton, blogga, plugga, baka, laga mat, äta omelett, sätta upp håret, lyssna på bra musik, njuta av våren, gå ut, klä på mig, titta på film, kanske ringa någon, måla naglarna.
1: jag har lyckats göra cirka två av dessa saker
2: jag hittar ingen bra musik att lyssna på
3: jag känner mig fortfarande rastlös.

det kanske är för att klaga.
eller så är det inte det.
det kanske är denna söndagsångest.
eller så är det inte det.
det kanske helt enkelt är ganska skönt att känna såhär.
eller så är det inte det.
vad vet jag.
jo: i morgon är det måndag.