för alltså.
jag och joffan åker till london på onsdag.
london som i england som i utanför sverige som i en flygresa bort.
onsdag som i denna vecka som i om två dagar som i SNART.
min hjärna har bestämt sig för att strejka på heltid. ropa lite efter nåt sött att äta ibland. men annars är den död och strejkig och bitter. vill inte alls komma på smarta filmidéer till mulitmediaprojektet eller lära sig vad monoteism betyder. OCH dessutom så verkar den inte vilja inse att jag och joffan helt själva åker till en stad som är större än hela sverige. att vi båda är myndiga och att vi minsann tänker lära oss att tycka om öl! bland annat alltså. situationen är inte direkt så att vi tänker åka dit, checka in på hotellet och sedan placera våra flygstolsslitna rumpor på var sin barstol och beställa öl efter öl efter öl tills vi inser att klockan är dags för att ta sig tillbaka till gatwick och sedan till sverige igen.
ungefär som detta:
hahah.
det hade varit nåt det.
för övrigt så har jag saknat scrubs. har täppt igen scrubshålet i min själ genom att titta på how I met your mother under hela sommarlovet. eftersom jag såg det allra sista (riktiga) avsnittet av scrubs i början av sommaren samtidigt som jag satt och grät. men igår såg jag scrubs igen för första gången på lääääänge. och ack. det är och förblir alltid det bästa jag vet. så som zach braff är och förblir alltid den finaste människan jag vet.
nu hade jag tänkt tänka lite mer på london. tvinga min hjärna att inse faktum så att den kan säga åt mina mage att börja pirra lite. och så hade jag tänkt gå ner till soffan och låta bli att somna där så att jag kan lyckas dricka lite grapeté.
här får ni en OTROOOLIGT gammal bild på en OTROOOLIGT liten jag. bara för att jag har gått och blivit nostalgins moder. typppp.
haha. jag tyckte faktiskt att de där glasögonen var snygga. cool jag var!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar