jag är arton numera. jag får rösta numera. jag vet till och med (sen några timmar tillbaka) hur det känns att rösta numera. förra gången var jag bara 14 år. hade precis börjat åttan. hade problem med att gå igenom uppehållsrum utan att tänka på vad folk skulle kunna tänkas tänka om mig. var väl mest rädd för att de inte skulle tänka någonting alls. bara se rakt igenom mig. lägga märke till en portionssnus som satt fastklistrad på väggen som jag gick framför istället för att se att jag hade pärlor på mina skosnören.
haha. åh. högstadietiden.
i alla fall. vad jag minns från fyra år sedan, från valet för fyra år sedan... det är inte mycket. jag minns att vi var och pratade med vänsterpartiet i deras valstuga och att vi blev ilskna för att han som stod där vägrade svara på våra frågor om soptunnor i uppsala och nyare skolböcker. minns hur jag, elin, linnea, rebecka och louise slutade upp skrikandes åt varandra angående vad vi tyckte om kollektivtrafiken när vi egentligen bara skulle förtydliga vad vi skulle säga på debatten i skolan. minns att nya valresultat hela tiden rasade ut ur tv:n.
sen minns jag inte så mycket mer.
och idag, fyra år senare. är jag någonstans där igen. har inte samma uppehållsrumsproblem att slåss med. inte heller längre är jag helt utanför allting. på nåt underligt vis känns det som att min röst är den avgörande. ganska häftstiftigt.
här kommer i alla fall några till bilder från tjeckien:
nu ska jag försöka ge mig ut och fota. tror att det är årets sista dag då natten inte är längre än dagen. så. måste lagra lite solljus nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar