"skrapan verkar trevligt"

AAAAAAAAAAAAAAAH.
jag har så mycket till iv att jag sitter här och läser mina egna gamla blogginlägg.
JAG HAR SKRIVIT (när jag fortfarande gick i nian och skulle välja gymnasium)

ATT
"det blir nog skrapan i alla fall. Skrapan verkar trevligt. fult men trelvigt."

VAFAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN??
jag dör nästan nu när jag tänker tillbaka på skrapan och på de där människorna som gick i min klass och som tydligen ska kallas KLASSKAMRATER. nej jag får ont i magen.
nästan lika mycket ont i magen snedstreck tårar innanför ögonen, eftersom min förmåga att gråta ut tårarna på riktigt har försämrats nåt så sjukt mycket på de senaste åren, som för en annan sak.
jag borde verkligen inte skriva vad rakt ut här eftersom folk kanske kan läsa mitt kaos ändå och eftersom detta faktiskt ligger på internet och att det finns ändå en ganska stor risk att människan det angår kan råka snubbla in här och läsa mina tankegångar.
men så mycket som att det ger mig ångest kan jag säga. egentligen vet jag vad jag känner tror jag. men det är det att jag vill någonting annat och att människan i fråga känns så långt borta helt plötsligt.

DET BLIR ALLTID SÅHÄR
eller åtminstone har det hänt en gång förut. och den gången kan man mer kalla en period. usch en lång lång period. och jag ser inget som direkt kan motverka att det även kan bli en lång period denna gång också...

föresten var jag fanemig KÄR FÖR INTE ALLS LÄNGESEN
och därför kommer jag INTE BLI KÄR PÅ ETT BRA TAG
dumt dumt nog
och hej nu finns det säkert några smarta Einsteinhjärnor här som räknat ut vad jag menar.

jag har ont i ryggen.